Who am I to judge?


RASISM

Jag dömer ofta. Det är naturligt att döma. I miljontals år har djur dömt dem som inte är som alla andra. Men det är vi, människor, som är experter på att döma andra. Men jag ska berätta vem jag dömde och dömer och vad jag tänkte när jag dömde.

Jag dömde det gäng av mörkhyade personer som stod utanför mitt hus
’’Vad gör dom här? Det bor inga såna här. De ska säkert råna någon’’

Jag dömde kommunisterna gick runt och tog bilder där jag bor
’’J*vla kommunister, säkert feminister också. Skaffa ett jobb och lev ert eget liv’’

Jag dömde killarna som stod med huvor och mjukisbyxor på hållplatsen
’’Dom har säkert snott något och är nu på väg till sina white-trash familjer i Angered.’’

Jag dömer tiggaren som sitter utanför butiken varje dag
’’Fy fan, kommer hit och lever på socialbidrag och tigger. Skaffa en utbildning och ett jobb’’

Jag vet inte varför jag tänker så här om personer som jag inte ens känner. Jag vet att jag inte är sådan men ändå så är det första tanken som dyker upp när jag ser specifika personer… Ett par gånger har jag haft rätt dock. Jag såg ett gäng personer som såg misstänksamma ut och tänkte ’’Dom ska säkert råna någon’’ och *vips* så slog dom till en pojke och rånade honom.
Men detta har bara hänt en gång. Jag vet att jag inte är rasist. Jag fördömer rasism eftersom det inte leder till något bra. Men ändå så dömer jag personer på detta sätt. Bara på sättet de klär sig eller ser ut.