Vi som alltid velat bli prinsessor.


”Prinsessan! Prinsessan! Hallå, Prinsessan du glömde din telefon!” Jag måste ha sätt väldigt arrogant ut när jag varken vände mig om första, andra eller tredje gången som hon ropade. För det första, så har jag alltid koll på vart min mobil är, så varför skulle hon ropa på mig? För det andra, vem var Prinsessan?

Jag har alltid varit en väldigt välvårdad person och har alltid brytt mig om hur jag ser ut. Aldrig hade jag tänkt på att dessa små handlingar skulle leda till att folk fick en specifik åsikt om mig. Aldrig skulle jag tro att dessa små handlingar skulle leda till att jag blev kallad för prinsessan. För er är kanske inte detta ordet speciellt laddat men i det sammanhanget det blev använt och på grund av min personlighet är detta ordet för mig otroligt negativt.

Dagen då en nära vän till mig fyllde år ville vi alla tjejer slå på sort och verkligen fixa i ordning oss och känna oss fina. Vi ringde varandra flertal gånger under dagen för att ta reda på vad den andra skulle ha på sig, hur de skulle fixa sitt smink så de passade kläderna och allt sånt som tjejer faktiskt gör inför en utekväll. Jag hade sedan en vecka tillbaka bestämt mig för att ta på mig min nya vinröda kvällning som var hög i halsen och en aning vippig. Den satt som en smäck och självklart skulle jag locka mitt hår till det. Allt såg perfekt ut.

När vi anlände hos min vän blev jag bemött av lite annorlunda blickar men det var ingenting som jag la mycket tanke på. Visst, jag var kanske lite mer uppklädd än de andra tjejerna och vi var i en sunkig lägenhet som luktade rök. Kanske passade min utstyrsel inte in i sammanhanget men det viktigaste var ju att jag kände mig fin, tyckte jag. Efter några timmar, några öl och flertal cigaretter började vi tjejer att socialisera oss med en annan grupp tjejer på festen. De såg alla ganska slafsiga ut, lössittande jeans, stora tröjor och sminket låg lite hur som helst, raka motsatsen till hur jag såg ut. Det kollade på mig med en förundrande blick,
granskade mig från topp till tå. Även om de är så majoriteten av alla tjejer beter sig när de träffar någon ny så var blickarna extrema. Mina andra tjejkompisars kläder liknade deras och de började snabbt skapa flertal samtalsämnen. Efter att ha känt mig lite utanför bestämde jag mig för att gå in igen för att hämta mig en ny öl.

När jag går längst korridoren i lägenheten hör jag en tjej ropa efter någon. ”Prinsessan! Prinsessan! Hallå, Prinsessan du glömde din telefon!”, jag började känna efter för min telefon och kunde inte finns den och då insåg jag, hon pratade med mig. Jag vände mig fort om och hon räckte mig telefonen. Jag tittade på henne lite frågande och hennes respons var ”Vi alla tyckte att du såg ut som en prinsessa och jag kommer inte ihåg ditt namn så…”. Jag trodde inte att ordet prinsessa skulle påverka mig så mycket som det gjorde. Jag kände mig förolämpad, pryd och framförallt otroligt dömd. De visste inte om att jag är äventyrlig, att jag gillar att göra konstiga saker och älskar dubstep, det enda dom såg var den perfekta klänningen med det perfekta håret och sen perfekta sminkningen. Även om hon inte menade illa så kunde jag inte undgå att känna på detta sätt. Trots att man under sin barndom alltid ville vara en prinsessa är det inte lika underbart att vara det när man väl har vuxit upp.