Våga Sticka Ut


272

Våga sticka ut

Alla har dömt någon under sin livstid och kommer antagligen göra det flera gånger, jag har gjort det, du har gjort det, det är naturligt att göra det. När jag var yngre så var det väldigt vanligt att jag skrattade åt folk så fort de inte såg ”vanliga” ut. Det handlade främst om människor som hade sjukdomar eller klädde och betedde sig konstigt. Såhär i efterhand så har jag insett att jag nog har sårat ett antal personer genom att göra det men jag vet själv att i de flesta fallen menade jag inget illa. När jag sedan blev äldre så förstod jag att det bara är kul när folk är annorlunda och unika. Det var nu jag började döma personer efter hur vanliga de var. Det började antagligen när jag gick i åttan. För att passa in var man tvungen att klä sig på ett visst sätt, man var tvungen att lyssna på viss musik. Jag hatade det och kände mig alltid lite utanför men jag var medveten om att det var för att jag vägrade bli som alla andra. Jag har märkt att detta även fortsätter på gymnasiet, personer jag har känt förr i tiden som var helt unika ändrar helt plötsligt sin stil för att de inte längre vågar sticka ut. De är rädda att de inte ska passa in. Jag kan ibland känna en viss avsky mot detta ”mainstream” folk som alla lyssnar på samma musik och alla klär sig likadant men jag vet att jag egentligen inte har rätt att döma dem på detta sättet. Jag vet ju faktiskt inte någonting om dem.

Jag är säker på att folk också har dömt mig och jag brukade ta illa upp när jag hörde någon säga något taskigt till/om mig men nu när jag är äldre så har jag förstått att det är onödigt att bry mig om vad andra tycker om mig. Jag vågade sticka ut och det är jag glad för.