Up ur askan!


Mendoza-Phoenix

Från årsklass ett till sex var jag fysiskt mobbad av tre killar i min klass.
På hösten hade jag fått nog och började på gym för att träna up min kropp.
Runt vårens slut hade jag blivit stark, och när den största av dom tre
kom fram till mig tog min plånbok och skrattade högt blev jag så arg
att jag flög på honom och slutade inte slå hans blodiga ansikte fören
läraren och några elever drog loss mig.
Jag kände en lättnad men också sorg och rädsla av vad jag gort mot en annan mänska
även fast den här killen bet om det i flera år.
dom slutade mobba mig fysiskt men nu var hela klassen rädd för mig och mitt
raseri utbråt.
Jag märkte inte fören senare att ingen ville umgås med mig för att dom var rädda
och frös ut mig från allt utom lektioner som jag inte hadde någon lust att gå till
längre. Det var ensamt i min lilla värd utan vänner i skollan fast än jag hade ett par
på fritiden. Jag mins att jag föredrog utfrysningen från slag sparkar och förnedrande.
När jag började på industri programmet torde jag att jag skulle kunna börja ett nytt kapitel i mitt liv. Men där träffade jag bara andra sätt att bli sårad på!
Jag som har tränat på gym i fyra år snart var längre inte rädd för fysisk mobbing
utan jag välkomnade den som ville försöka.
men en dag så märkte jag att den minsta killen och hans kompisar som han antagligen känt sen lågstadiet kom fram till mig och började håna mig. Det var hårda ord och jag kände
vreden i mig välla up och jag sprang där ifrån för att inte slås.
Medans jag sprang så hörde jag dom skrika fegis och andra fula ord.
Veckan där på satt jag i datasalen och skrev en uppsats för svenskan vi hade
dagen därpå. Då kom dom in i salen och den lilla råttan kom fram till mig och sa
-Vad gör du om jag stänger av din data nu?
-efter som att jag inte sparat så vill du inte veta!
Han tryckte på ström brytaren och min data dog.
Det snurrade till i mitt huvud och blev nästan helt svart för ögonen
när jag kom tillbaks stog jag med honom i ett stryp grep arm mot väggen.
Jag kollade up på honom och hans kompisar skrek åt mig att släppa ner honom.
Jag blev återigen rädd vad jag har gort och kom aldrig tillbaka till skolan!

Detta har varit min skoltid sen jag började och slutade.
Men idag har jag många vänner jag umgås med och respekterar
och har inte varit i slagsmål sen jag gick i gymnasiet
jag är en mycket lungn kille och trivs med den jag är och dem jag umgås med.