Ung med ärvda fördomar


Jag gick i 8an och skulle åka på mitt första läger. Jag var jätte nervös och packade om min väska hur många gånger som helst. När jag kom till bussen, som skulle ta oss till lägret så träffade jag de som skulle på lägret och träffade direkt jätte schysta människor, som jag fortfarande idag kan kalla mina vänner.

Men det fanns två tjejer som stack ut. De såg äldre ut än oss tjejer med “svenskt” utseende. De hade svart hår och mycket kajal. De flesta av oss tänkte ånej inte “såna”. Redan samma kväll så förstod jag hur fel jag hade. Jag och tjejen jag delade rum med och de två tjejerna i rummet bredvid lyckades på något sett, bli utelåsta från våra rum. Den med mest acceptabla kläder gick för att hämta hjälp. Vi pratade och åt godis och när vi väl kunde komma in på våra rum, så ville vi inte gå tillbaka. De var två av de trevligaste och mest öppna tjejer jag träffat.

Det är så lätt att döma. Det är något jag har förstått nu när jag tänker tillbaka. Jag har aldrig haft något emot människor med ”osvenskt” utseende, så var kommer fördomen ifrån? Sen slog det mig. Min släkt bor i en av de få svenska kommuner som inte tagit emot en enda asylsökande. När jag ser tillbaka på de här så skäms jag och något jag lärde mig var att utseendet kan bedra, för de jag åkte dit med, var precis vad jag trodde de inte var, falska utseendefixerade idioter.