Ung kristen


I våras började jag på gymnasiet. Det innebar att jag träffade en hel del nya människor och fick nya klasskamrater. Under de första veckorna lärde vi känna varandra och fick hela tiden veta nya saker om varandra. En simmar på fritiden, en annan lägger upp gitarr-covers på youtube osv. Men vad jag upptäckte var att folk ofta reagerade när jag sade att jag var kristen, och arbetade som konfirmandledare i kyrkan.

En fråga som jag nästan alltid fick var: Så då hatar du bögar? Det var nånting som folk tyckte var så där smart och överlägset att säga. De hade allt satt dit mig. De hade vunnit. Men jag har inga som helst problem med homosexuella och det har inte heller svenska kyrkan som organisation. Svenska Kyrkans Unga är ju till och med med på prideparaden!

Men det är inte bara ”böghatet” utan en hel konservativ, biblisk och ofta felaktig, även ur ett gammalkristet perspektiv, världsbild man blir given när folk hör att man är kristen. De bestämmer att jag minsann tror på att jorden skapades på sju dagar, att Jesus inte umgicks med kvinnor, att gud är en gubbe som sitter på ett moln och bestämmer saker.

Så då sade jag till min klasskamrat: Kyrkan behöver inte vara gammaldags. Jesus var på många sätt nytänkande som lyssnade både på kvinnor och barn vilket ansågs oviktigt på den tiden. Och allt handlar bara om perspektiv. Såna saker kan kännas självklara eller rentav gammelmodiga, men då är det upp till oss nya kristna att fortsätta vara tänkande kritiska individer och fortsätta se vårt samhälle utifrån de riktlinjer vår tro har gett oss. Det är att vi tror och gör rätt som är viktigt. Inte att vi smörjer varandras fötter och lyssnar på de som redan har rätt tala. Lyssna på budskapet och tänk på vad det innebär innan du agerar.