Tyck inte synd om mig, jag klarar det


Sorgen

När någon går bort blir det inte bra, särskilt inte när någon i närheten avlider. Så var det precis för min familj. Man kände sig kraftlös, som att all glädje hade försvunnit. För mig gick det snabbt att komma tillbaka till det som var innan, där jag inte fastnade i sorgen. Men för de resterande av min familj blev det svårt, trots att de fick hjälp. Just den där hjälpen kände jag var lite överdriven för mig, som att jag skulle bli behandlad annorlunda för att någonting nära mig hade förändrats. Jag ville inte bli sedd som en person man ska tycka synd om och just därför försökte jag vara så stark som möjligt. Visst är detta inte en dom som är negativ i alla situationer. Min familj behövde verkligen hjälpen, behövde synen att det var synd om oss och vi behövde hjälp för annars vet jag inte hur det skulle lösas, men jag, jag kände att jag inte behövde någonting, att jag klarade mig helt själv. Visserligen gjorde jag inte det men just de första åren ville jag inte ses som svag, inte av andra människor i alla fall.