Två fingrar i halsen, smärtan svider


Mamma säger alltid att jag är vackrast i världen vare sig vad någon annan tycker. Pappa min fina pappa, han säger jämt att en finare dotter är omöjligt att hitta. Men ändå står jag här 14 år och kollar mig i spegeln. Jag letar efter något bra. Jag letar efter något som kan göra mig glad. Men nej. Det jag ser är ångesten i mina ögon efter att jag precis ätit min första måltid på dagar. Jag sätter mig vid toaletten och lutar mig över. Två fingrar ner i halsen och jag spyr. Jag darrar och kroppen gör ont. Det svider i halsen men det är inte min spy utan det är smärtan, det är den som svider. Jag säger till mig själv , “dumma människa. Dumma människa som gör det i skolan. Folk kommer att märka,de kommer att peka och de kommer att skratta. Jag börjar gråta och kroppen sjunker ihop till en klump på golvet. Vad kommer folk säga som de får vet? Vad kommer mamma och pappa tycka? Jag håller för munnen så att ingen på utsidan ska höra. Här ligger jag 14 år på golvet på toaletten i skolan och gråter. Jag kväver mig själv för jag vågar inte säga till någon hur jag känner. Jag ignorerar det faktum att jag dödar min egen kropp långsamt, plågsamt och smärtsamt eftersom jag är för rädd att om sanningen kommer fram kommer folk att döma.