”Tönten” som blev min bästa vän


Jag skulle precis börja sexan. Ny klass, nya lärare och ett nytt rykte stod på spel. Jag hade redan börjat umgås med Julia och Klara och vi var nästan oslagbara när vi var tillsammans. En dag i matsalen, bara några veckor efter att vi hade börjat skolåret, satt jag och åt lunch vid ett bord med mina nya vänner Julia och Klara. Allt var frid och fröjd, tills Maja satte sig där. Tönten, Maja. Hon var också en ny klasskamrat, och hon ville börja hänga med oss. Vad skulle det här betyda? Hon lyssnar inte på samma musik som jag, hon har inte samma klädstil som jag och hon verkar vara alldeles för tystlåten. För att inte prata om att hon verkar ha en helt annan sorts humor än vad jag och mina vänner har, så det går verkligen inte. ”Det här kommer aldrig gå”, trodde jag. Vi kan inte göra så att hon blir ”en av oss” tänkte jag. Jag kände för att frysa ut henne, eftersom jag inte ville att hon skulle bli en av oss, men det gick inte som jag hade tänkt mig. Både Julia och Klara började umgås med henne och båda sa att de tyckte att hon var trevlig och jätterolig. Vad hade jag då för val? Jag var tvungen att ge henne en chans, trots att jag verkligen inte ville göra det.

”Sofia, du får sätta dig med Maja och såhär kommer ni sitta resten av terminen” sa min lärare när hon skulle ge oss våra sittplatser i klassrummet. Jag gick fram till bänken där jag skulle sitta, nästan framme vid katedern och satte mig där, bredvid Maja. Vi sa hej till varandra och kallpratet förvandlades helt plötsligt till en konversation som man bara kan ha med en riktig vän, det ”klickade” helt enkelt. Samma humor. Det var det som fick oss att bli bra vänner, resten spelade egentligen ingen roll. Jag hade fel, så löjligt fel.

”Tönten” Maja blev och är fortfarande min bästa vän.