Telefonsamtalet


Dömda

När jag gick i lågstadiet så var jag ganska populär och var en utav dem ”coola”, jag var ofta i trubbel och för andra var jag en enkel människa att skylla allt dåligt på. De flesta saker var rena bagateller jämfört med vad jag lite senare skulle bli anklagad för. En dag då jag var hemma så fick pappa ett samtal från en kvinna som jag inte kände till, då pappa fick en väldigt allvarlig ansiktsmin så började jag förstå att detta handlade om något allvarligt. När pappa sedan avslutade samtalet och lade på telefonen så bad han mig att komma till köket, jag hade givetvis ingen aning om vad detta handlade om eller vad telefonsamtalet gällde. Pappa bad mig sätta mig ner och när jag hade suttit mig ner började han fråga massa frågor om en tjej som hette Hanna, jag visste helt ärligt ingenting om tjejen, jag hade aldrig ens träffat henne. Samtalet var från en mamma vars dotter tydligen var kompis med denna Hanna. Hon berättade att jag nu blivit polisanmäld för mordhot och för att ha fått denna tjej att må så dåligt att hon faktiskt tagit livet av sig. Jag förstod ingenting alls, jag hade ingenting med denna tjejens död att göra och jag förstod inte varför de anklagade mig. Jag blev helt paff och väldigt ledsen, jag fattar inte hur någon kan anklaga mig för något sådant, att anklaga någon för någon annans död är en väldigt allvarlig sak och ingeting man bara går runt och säger, visst jag har tidigare varit väldigt kaxig och elak mot folk men jag skulle aldrig någonsin gå så långt att folk börjar tvivla på att leva eller dö. Som tur var gick detta inte vidare då anklagelserna var väldigt flummiga och det var brist på bevis. Jag är glad än idag att jag inte blev dömd för något jag absolut inte gjort.