Ta skit för andras fel


 

Jag kommer ihåg en av de värsta dagarna i mitt liv. Det var några månader sedan på en fredag. Jag hade krigat en hel skoldag men fylldes av glädje när jag kom hem. Jag slängde av mig jackan, insåg och skrek för mig själv, DET ÄR FREDAG! Varför all denna glädje? Jo denna kvällen var det festdags, jag och några kompisar skulle åka till Torslanda på fest. Kvällen kom och det var dags att åka. Jag hade förberett mig, fixat håret och var helt taggad. Jag visste att detta skulle bli en bra kväll. Vi fick åka buss en bra bit, ungefär en timma men man ville bara komma fram. Man blev lite som ett litet barn när man åkte bil med mamma och pappa. Är vi framme snart, är vi framme snart?
Tillslut så om vi fram till festen. Man kunde höra musiken även om man var långt bort från huset och det var då man kände att, nu är det på riktigt.

Timmarna gick och vi hade det hur trevligt som helst. Jag lärde känna massa nytt folk och alla var jätte sociala. Men det var en där som syntes mest för mig. De var den tjejen som lyste upp hela huset. Jag bestämde mig för att prata med henne, även om hon alltid var bland andra. Men så kom den stunden när jag i hallen och hon kom där. Jag blev helt stel, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag log och hoppades på det bästa. Sen hände det, hon sa hej och allt var perfekt. Hennes leende, hennes ögon, hennes hår och ögonkontakten vi hade var magisk. Vi var med varandra nästan hela kvällen, vi pratade, dansade och skrattade.

Sedan kom det värsta som kunde hända. Jag satt i soffan med min kompis när hon kom ner springande från trappan och att skrek att hennes plånbok var borta! Alla blickar vändes mot den enda svarthåriga personen i huset. Mig. Hon sprang direkt fram till mig och skrek på mig, sedan kom det som en våg. Alla började knuffa, skrika och kasta saker på mig. ”Ut med blatten” ”Skaffa egna saker din invandrare” var bara några saker jag fick höra. Just då blev jag riktigt ledsen. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag försökte försvara mig, men det blev bara värre och värre. Jag inte kunde göra eller säga något. Jag fick ta emot skit efter skit.
Jag kunde inte ta mera, jag tog mina saker och sprang ut. Tjejen sprang efter och fortsatte hålla på. Hon skrek och sa massa svordomar. Jag bad henne att kolla mina fickor men hon vägrade, istället så fortsatte hon att skrika på mig. Helvettet blev värre när alla skulle hem, då stod jag fortfarande ute. Alla kom och fortsatte att kasta saker på mig och skrek fula saker. Mina kompisar tog mig till bussen och vi åkte hem. Jag kollade ut i fönstret och visste inte vad jag skulle göra. Sedan plingade det till på mobilen. Jag hade fått ett sms av tjejen på festen. Jag kommer aldrig glömma det här. Jag öppnade smset och blev helt stirrandes. Det var en bild på hennes plånbok och ett ”förlåt Sebbe”.