Stå upp för dig själv


Elevhalsa_290x220_BA_Z2NM

DÖMDA

När jag gick i 6:an så var det några utav mina klasskamrater som var elaka mot en flicka i klassen. Den flickan var ny i klassen och hon heter Kashan. Hon hade nyligen flyttat till Sverige och kunde därför inte mycket svenska. När hon började i vår klass så var det inte många som var glada över det, utan dom kände sig irriterad eftersom att det var alltid just vår klass som fick nya elever. Min klass tyckte att det var orättvist att det var bara just vi som fick dom nya eleverna och inte dom andra klasser. Man tyckte att det var bl.a på grund av dem som vi förlorade basket och fotbolls tuneringar. Hon blev mobbad och utefryst av eleverna i min klass. När vi hade rast så fick hon aldrig vara med och spela med oss fotboll, basket och massa andra saker som vi hittade på. Hon bara satt där ute i kylan och kollade på oss när vi spelade. Jag tyckte så synd om henne och tänkte “vad har hon gjort för att förtjäna detta?” Det var speciellt två tjej, Kubra och Hanin som var elakast mot henne i klassen och “råkade” hela tiden slänga bollar på henne. Jag försökte få dom att ändra på sig och tycka synd om henne och låta henne vara med men dom ville inte det så det var typ inget jag kunde göra. Jag ville gå fram till henne och försöka prata med henne och se hur hon mår, men det var svårt eftersom att hon förstod inte så mycket utav det jag sade till henne. Så jag lät bli och gjorde inget. För att jag ville inte riskera förlora mina vänner och bli lika utefryst som kashan.

Veckor hade gått och mobbningen fortsatte. Dom sade massa elaka saker till henne som bl.a “din kurd, du förstör vår klass, vi vill inte ha dig här”. Man kunde se att det sårade henne enormt mycket men hon skänkte aldrig till deras nivå.
Det var en torsdag när vi hade idrott. Vår lärare, Martin sade att vi skulle spela innebandy och delade upp oss i lag. Jag och kashan var i samma lag med 4 andra. Kubra och Hanin var i det motsatta laget med 4 andra. Varje gupp hade 5 ute spela och en målvakt.
När vi spelade så gick både Kubra och Hanin på Kashan. Hon slog sig och ramlade massa gånger tills hon skadade foten. Det var då jag flippade ur och skrek som fan på dom. Jag sa massa saker som “vad är det med er, hur kan ni vara så hjärtösa” och tyckte att dom gick över gränsen. Alla blev chockade över hur jag reagerade.

Nästa morgon klev jag in i klassen och såg hur alla, speciellt Kubra och Hanin glodde på mig som om jag inte vore välkommen in till klassen. Så jag kollade blygt ner och gick till mitt bänk och kollade ut genom fönstret. Jag hör massa fnissade och viskande bakom mig. Jag vände mig och frågade Hanin rakt ut vad deras problem är. Hon sa en massa elaka saker om hur ful jag var med glasögon och att jag inte längre var deras vän och att jag aldrig skulle få vara det.
För första gången brydde jag mig inte, utan jag var glad över det, för jag ville inte heller vara deras vän. Efter hur de hade behandlat Kashan utan något slags anledning, hur kan jag ens vilja vara vän med dom. Efter det förblev jag och Kashan vänner och brydde oss helt enkelt inte längre om vad dom tyckte om oss. Jag tyckte att Kashan var en snäll och hade en trevlig personlighet och en så mycket bättre person än de andra två och hon tyckte detsamma om mig.

Om någon utav mina vänner skulle bli dömd/dömda av någon så kommer jag alltid stå upp för henne/han för det kan få dom att känna sig bra om sig själv och få bättre självförstående. Dessutom känner jag mig mycket bättre som person eftersom jag skydda min vän från något dåligt. Och jag vet att dom skulle göra detsamma för mig.