Sommarnatten


himmelsglöd1

Det var en sommarkväll. Klockan var strax efter 21,00 men på grund av årstiden var det fortfarande ganska ljust ute. Jag satt på en busshållplats en bit utanför centrum och skådade hur solens sista strålar lyste upp himlen så att den blev alldeles rosa. Det hade varit en fantastisk sommarkväll som jag hade spenderat med mina vänner ute på havet. Vattnet hade legat som en spegel och på min kompis båt hade vi avnjutit choklad och jordgubbar som vi hade köpt tidigare den dagen. Jag blev helt varm i kroppen bara av att tänka på det. Vad fantastiska sommardagar kunde vara. På andra sidan vägen cyklade en pojke förbi men förutom det syntes inte en människa till. Jag kände mig trött. Det kanske berodde på all sol jag hade fått under dagen, tänkte jag. Efter det somnade jag. Jag sov och sov och sov. Ja, jag sov tydligen i flera timmar för när jag vaknade igen var det som kolsvart ute och jag var dessutom inte ensam längre. Brevid mig satt en äldre man. Hjärtat började klappa fortare och jag reste mig i ren impuls från bänken. Vad ville en äldre man en ung flicka på en busshållsplatsbänk mitt i natten. Inget gott i alla fall var det enda jag tänkte och kände i bakfickan om plånbok och mobil fortfarande låg kvar. Det gjorde dom.
Den kvällen dömde jag en äldre man på en parkbänk någonstans utanför centrum. Jag dömde honom för att vara en mindre god man. Det visade sig att jag skulle ha fel. Efter en dialog med mannen visade det sig att det var en helt annan tanke bakom hans beslut att sätta sig brevid mig. Han ville inte lämna en ung, möjligtvis alkohol påverkad, sovande tjej på en bänk mitt i natten. Han ville inte att det som jag trodde att han var kapabel till att göra, skulle hända mig.
Han hade gjort något så godhjärtat mot mig den kvällen. Jag kände mig dum.