Som svart & vit


Vi är helt varandras motsatser, som svart och vit, dag och natt…

Första gången jag träffade dig var på vårt jobb/praktikplats, du var där som en blond, storbystad, yrväder till praktikant. Som jag skulle ta hand om.
Vid första anblicken av dig fick jag en sorts avsky. Jag dömde dig till att vara ”en sån” som enbart bryr sig om sitt utseende, knullar runt, skvallrande fnittrig tjej som ännu inte hittat en fast punkt i livet utan utbildning, trots sina 27 år.
En sådan tjej som jag flytt fältet ifrån under hela min uppväxt.

Idag vet jag bättre, du är bland den rakaste personen jag känner. Den finaste mamman som sätter sin 7-åriga dotter främst, uppfostrat henne ensam. Då pappan befunnit sig i det stora landet långt borta.
Jobbar tills hon spyr, dock fortfarande som ett glatt yrväder.

Jag vet inte hur det är att bli runt slussad på HVB-hem, under ett LVU, jag vet inte hur det är att vara bipolär, jag vet inte hur det är att bli våldtagen.

Men jag vet att motsatserna ibland kan hitta varandra trots fördomarna.
Jag gillar fortfarande inte allt hon gör och jag kan inte förstå allt.
Men idag är hon en god vän som jag håller kär.