Slampig


 

Jag blev dömd. Jag blev dömd till att vara slampig och utmanande.

Det var för ungefär två år sedan, jag var på väg till en uppvisning. Temat på uppvisningen var latinamerikanskt och vi skulle dansa tango och passodoble. Jag ville få fram temat tydligt så jag tyckte därför att vi tjejer skulle ha på oss röda kjolar och svarta nätstrumpbyxor. Det var inga kläder jag skulle valt privat men till den uppvisningen tyckte jag det skulle passa väldigt bra.

Det gick några veckor och varje dag hade jag en känsla av att det viskades om mig. Att det viskades om mig när jag kom upp på dansskolan. Det värsta var att det var inte bland dansarna det viskades. Det var bland föräldrarna.

Det är hemskt att känna att folk pratar bakom ryggen på en. Det är hemskt att komma till en dansskola och känna att alla föräldrar börjar prata om en. Det är hemskt att känna alla sneda blickar som riktas mot en. Det värsta av allt är att de med ett påklistrat leende och ett överdrivet, fejkat och trevligt beteende hälsar på mig och pratar med mig.

Jag fick min känsla bekräftad. Jag råkade av en händelse överhöra ett samtal mellan ett föräldrapar där jag var samtalsämnet. Jag tror aldrig jag känt mig så nedtryckt. Jag var vid den tiden bara 14 år gammal, jag var liten. Att bli dömd till att vara utmanande och slampig vid den åldern är inget man vill bli. Man vill aldrig bli dömd till att vara utmanande och slampig!

Att jag som 14-årig tjej kunde bli dömd till att vara slampig och utmanande på grund av att jag ville ha svarta nätstrumpbyxor och en röd kjol på en dansuppvisning är ganska otroligt. Att det var av föräldrar trodde jag nästan var omöjligt. Att jag hade de kläderna på mig på den uppvisningen – betyder det att jag går runt i sådana kläder på fritiden och om jag skulle göra det betyder det då att jag är slampig?