Skriket


FIGHTPLAY_skrik_svartvit

Vad är fördelen med att bo i en relativt liten kommun? Du känner igen extremt många ungdomar. Nackdelen? Du känner igen extremt många ungdomar.

Jag minns en kväll för fem år sedan. Jag var fortfarande i det stadiet då killar och tjejer ofta sågs som omogna av de som var äldre. Jag hade varit ute med några vänner och gått en promenad i natt mörkret. Vi hade en livlig diskussion. På grund av den så gav jag ifrån mig en åsikt, vrålande i en tunnel. Det visade sig några sekunder senare att det på andra sidan tunneln stod ett gäng äldre ungdomar. Ett gäng ungdomar som jag kände igen och därmed är risken stor att de kände igen mig. Jag avslutade mitt vrål i samma sekund som jag såg dessa människor. Av en ren händelse, så avslutades hela konversationen. Detta på grund av att jag, och mina kumpaner, såg på lång väg de dömande blickarna. Alla tre, det vill säga jag och mina två kompisar, fick en slags dömd aura kring oss. Det kändes som att klumpen i magen, den känslan har nog alla haft någon gång, kom med en våldsam fart. När de äldre tonåringarna senare sade väldigt tamt och förnedrande; ”Hallå killar!”, kändes det som ett kilo bly låg i min mage. Jag kände mig hur liten som helst. Där går jag, en omogen 14-åring, och skriker halsen av mig. Den förnedrande tonen gör det hela så mycket mer jobbigt än om jag endast hade fått de dömande blickarna mot mig. Det var, så att säga, två hårda smällar på en och samma gång. Jag blev troligen dömd för att vara omogen och konstig. Eller bara det förstnämnda eller det sistnämnda. Oavsett så kände jag mig förnedrad och dömd. För i normala fall var jag inte så speciellt gapig av mig. I stället blev jag nu dömd för att vara omogen av människor som jag med stor sannolikhet skulle se flera gånger igen och dessa skulle antagligen döma mig i all framtid framöver.

Visst hade jag rätt, redan nästa vecka mötte jag två av dem. På samma plats faktiskt. Konsekvensen? Exakt samma dömande blickar. Någon kommentar? Nej, det behövdes inte. Jag var redan tillräckligt dömd för den incidenten. Det var en höstkväll för fem år sedan. Hela berättelsen och konsekvenserna av den visar ganska tydligt att du inte blir dömd endast en gång, utan i många fall för resten av ditt liv.