Skenet bedrar


angel

Jag förutbestämde att min närmste vän var en tjej där allt var så perfekt att hon var nästintill tråkig. Ingen som jag ville umgås med ofta om ens alls. Ordentligt duktig i skolan, trevliga vänner, gullig pojkvän, så fina lockar att de lika gärna hade kunnat sitta på en ängel, jobb ja allt var på sin plats. Jag dömde henne till en tjej som jag ansåg vara för perfekt. Sen så lärde jag känna henne.

Skenet bedrar. Om jag tänker efter så umgås jag nästan endast med personer som jag dömt redan innan jag lärt känna dem. Första intrycket gör sannerligen intryck på mig, det ger mig en bild om hur jag tror vår framtida relation kommer se ut och hur jag tror att du är som person. Fel, det har jag ibland, särskilt när det har gällt mina närmsta vänner. Som tur är förändras alltid bilden, den förändras och utvecklas till något bättre, till något mer riktigt.

Den här tjejen med ängelhår, det är som att sätta hammaren på spiken, sken bedrar. Till och med mer än vad jag hade kunnat ana. Perfekt liv, nej dessvärre inte fastän jag önskar henne det. I min favorits liv finns besvär med skola, problem och en massa komplex. Svåra problem som ännu inte är uppklarade, trots hjälp från många håll och kanter.

Jag skäms när jag stämplade min fina vän som tråkigt perfekt. Ja, jag skäms så att jag dömde henne men för vår relations del tror jag ändå att det fanns något bra i det. Jag lärde mig läxan att inget i världen är perfekt, möjligtvis en litet barns skratt men annars, nej inget. Brister och fel har alla. Trots faktumet som alla känner till, att perfektion inte existerar strävar människor efter den och gör allt för att skyla brister. Gömmer allt som inte är perfektion. Otvivelaktigt gör även jag det. Om jag inte skulle sträva efter det bästa hade jag inte varit den personen jag är idag, men jag vet att det finns sand under ytan i havet även om jag inte alltid ser den. Bara för det inte syns betyder det inte att det inte finns. Sträva, men kapitulera inte om det inte fungerar, klandra inte dig själv för att du inte är barbiedockan som inte finns.

Bilder förändras men domen finns kvar i minnet. Jag har inte glömt mitt första intryck av min vän. Nej inte alls, men den har suddats ut och ersatts med bättre, finare och ärligare intryck. Nu inte heller intryck utan fakta, sanning och ärlighet. Kunskap som hon själv har förmedlat och uttryckt. Jag är oerhört tacksam över att jag har denna fina personen i mitt liv. Att jag får delta i hennes lycka och sorg. Att jag lyckades se bakom ’’domen’’ och intrycket som jag hade nästlat in i huvudet så hårt.

Jag hatar dessa domar, dessa intryck vi människor gör så gott som hela tiden. Visserligen är det intressant och underhållande när de inte stämmer och ibland när de faktiskt är korrekta. Just vissa stereotyper som man kan peka ut och döma. Ändå kvarstår det att ditt dömande kan stå mellan dig och dina framtida viktigaste personer. Kanske dömer du ut ditt livs kärlek för att personen hade en dålig dag då ni träffades för första gången. Jag är glad, ja riktigt lycklig att jag ändrade bilden av min vän. Kanske finns det ett samband då hennes namn faktiskt betyder lycka med det vill jag avsluta med att säga döm om.