Ska du bli en slöfock?


Jag satt hemma i TV-soffan med min familj en helt vanlig tråkig söndagskväll och bläddrade förbi det urusla kanalutbudet i TV. Så landade man slutligen på ett TV-program där de talade om olika studievägar man kunde gå efter gymnasiet. ”Studievägar efter gymnasiet” tänkte jag och ångesten bubblade upp inom mig. Jag kände mig väldigt skoltrött och det sista jag ville tänka på var att åter sitta i studiebänken direkt efter gymnasiet.

Plötsligt vaknade jag ur mina tankar av att mamma talade till mig. ”Vad ska du studera efter gymnasiet? Någon liten kurs åtminstone va?” frågade hon. ”Jag vill absolut inte studera än jag måste vila mig, ta en paus.”. Just då ryckte pappa in med kommentaren ”Vadå vila? Vad är det för strunt, du blir ingenting utan att ha studerat på universitetet förstår du väl? Dessutom studerar alla mina och mammas vänners och kusiners barn i din ålder på universitet eller högskola i hemlandet. Ska du vara den enda som inte gör någonting? Ska du ströva runt och bli en slöfock?”. Så fort jag hade fattat att jag blivit utdömd av mina egna föräldrar fick jag en klump i magen, blev rosenröd i hela ansiktet och så fly förbannad att jag skrek ”Det är mitt eget liv och jag bestämmer över vad jag vill göra med det. Jag skiter fullständigt i vad ni säger att alla andra gör era idioter!. Resten av kvällen tillbringade jag istället inne på mitt rum.

Nästa dag fyllde min gudmor år. Hon och hennes man äger en framstående juvelerarbutik utomlands. Jag grattade henne glatt och vi småpratade. Efter en stund frågade hon ”Vad vill du göra efter gymnasiet? Du ska väl inte gå på universitetet direkt eller?”. Chockad frågade jag vad hon menade. Var det inte normalt att man gjorde så precis som mina föräldrar sa? ”Ja, det ska du väl göra, du måste väl vara slutkörd efter gymnasiet och jag tror inte ens du säkert vet vad du vill bli än. Det flesta jag känner i alla fall har valt att ta ett sabbatsår för att resa och arbeta innan universitetet. Ganska få orkar ge sig in i det direkt.”.

Lättad kände jag att den där klumpen i magen jag hade fått föregående dag på grund av förväntningarna, löstes upp lika fort som den hade knutits. De var en otroligt befriande känsla och nu är jag säker på att vad jag än gör efter studenten – vare sig jag väljer att studera direkt eller jobbar nått år så är det inget fel med det och ingen har rätt till att döma mig efter mitt val.