Rasism


Min barndomskompis som fortfarande är min bästa kompis efter alla dessa år hade en ganska svår uppväxt som barn i skolan. Detta gällde inte att man inte fick leka i parken efter kl:16:00, utan detta var mobbning. Eftersom hon var adopterad från Etiopien och nu levde med en vit familj så blev hon mobbad utav nästan alla barn i skolan förutom mig, och våra 2 andra gemensamma vänner. En dag när vi allihop var och lekte vid rutschkanan, så fanns det en stor backe bredvid som alla brukade åka på när det var snö överallt. Men denna oktober dagen vad det ganska regnigt som gjorde att det fanns lera som hade geggat sig på kullen. Det var väldigt äckligt och stank ganska lite. När alla väl väntade i kön för att få åka så kom tre elever från vår årskurs och kastade en massa lera på hennes ansikte och utomhuskläder. Hon grät och sprang in i skolan igen. När väl alla vi frågade de varför de kastade det på henne, så sa de att hon inte ens skulle märka att hon hade lera på ansiktet eftersom det passade hennes hudfärg. Eftersom jag var 7 år så förstod jag inte direkt någonting om rasism som gjorde att jag inte förstod vad de direkt menade då. Men nu när jag tänkte på det så märker jag att om jag skulle ha varit min kompis i det läget så skulle jag känna mig, dömd, ogillad och osäker.