Osäker på insidan


Skärmavbild-2013-11-06-kl.-21.41.05

Att döma folk gör alla, varje dag, flera gånger om dagen utan att tänka på det.
Och vårt första intryck av en person är oftast tvärtom i slutändan när man väl har lärt känna personen.
Inte bara när vi börjar lära känna en person utan när väl har blivit vänner så dömer vi för deras handlingar. Men vad man måste lära sig som människa är att det finns en anledning till varför folk gör saker och ting, och att man oftast inte menar att någon ska ta illa upp. Folk uppfattar saker på olika sätt och alla har olika erfarenheter av saker och då är det lätt att misstolka varandra.
Jag minns min första dag i gymnasiet när man skulle träffa sina nya klasskompisar. Jag tog det som en väldigt stor grej och jag kanske till och med hoppades på lite för mycket helt enkelt. Vid den tiden hade jag inte så många nära vänner och nu när jag tänker tillbaka så mådde jag inte så speciellt bra, och var nästan lite för redo för en ny förändring och många nya vänner.
Jag hade vid den tiden redan bestämt mig för hur mina nya vänner skulle se ut och hur de skulle vara, innan jag ens hade satt min fot på min nya skola.
När man väl satt där i klassrummet senare, och hade slängt en blick utöver alla så var det en konstig känsla att tänka att alla dessa främlingar kommer jag att få lära känna in och ut.
Vem skulle vara min nya bästa kompis? Vem skulle jag välja att inte vara med? Vilka skulle vara ”töntarna” i klassen? Och det värsta var att man visste att folk tänkte likadant.
Man var rädd att bli dömd för den man inte var, och man var rädd att bli dömd för något som var negativt.
Jag kände själv att jag inte var mig själv dem första veckorna, man kände en stor press på allt man gjorde socialt och man var rädd att hamna utanför, en känsla som jag hade haft dagligen de senaste åren i min förra skola.
Men efter några veckor släppte det långsamt och man började istället vara med andra folk i klassen som man märkte att man trivdes bättre med. Man började långsamt visa sitt rätta jag och sina positiva sidor då man märkte att de andra också var mer avslappnade.

Nu efter ett helt år i skolan kände jag mig 100 % säker och bekväm, och efter allt man har gått igenom så känner jag mig idag på topp och har aldrig mått bättre. Inte bara i skolan utan allmänt.
Klart att man dömer folk lätt i början, men det är lättare att förtränga det när man mår bättre med sig själv, Jag tror att många i min ålder känner likadant, och att under gymnasieåren så ”förbättras” man och börjar köra sitt eget race och är lycklig med det.
Idag som 17 åring känner jag mig trygg som individ och jag vet vem jag är idag och då är det lättare att möta människor på ett mycket positivare och tryggare sätt, och det viktigaste av allt, att inte döma för hårt.