Omringad, den gången jag dömde.


Någon grå dag i medelstadiet så kunde man se ett par förstaklassare med en lite äldre vän från trean. Vännen hade knappt några egna bekanta i sin egen ålder, men istället för att vara helt ensam så var hon med yngre och äldre.
Jag var den äldre vännen, detta var några år innan jag hade några riktiga vänner eller ens vänner i min egen ålder.
Jag gillade inte den ena brunhåriga förstaklassaren, hon hade inte gjort något mot mig personligen eller något så, nej nej, men hennes syster var en ”bitch” och hade nästan alltid något att klaga på.
Jag dömde henne för att jag antog att hon skulle vara som sin syster, jag hade inte helt fel heller.
Efter en stunds av lekande som var nästan helt styrt av den lilla brunetten så vände jag mig till den blonda, jag var vän med henne sen ett tag tillbaka och hade gått med att vara med hennes andra vän också.
”Hon är väldigt bossig” viskade jag till henne. Väldigt lik hennes syster, bossig och med en inställning som om andras åsikt var mindre värda. Jag blev irriterad av hennes attityd och att följa hennes ”instruktioner” som en liten hund.
Turligt nog så ringde det in och jag gick tillbaka till mitt klassrum, jag såg blondinen prata med brunetten men tänkte inte vidare på det. De var vänner från samma klass, varför skulle de inte prata?
Nästa rast så satt jag i den lilla skogen bredvid skolgården, där jag hade varit med mina yngre vänner rasten innan, och inte gjorde så mycket.
En ganska vanlig rast eftersom jag var retad, nästan ”mobbad”. Vem skulle vilja vara med det feta lilla mongobarnet? Nästan ingen.
Efter en stund så kunde jag se nästan alla killar från min klass gå mot skogen, mot mig. Jag blev lite nervös och skakig eftersom de tillhörde den grupp som retades med mig.
Jag satt kvar tills de kom över till mig, deras längre gestalter var skrämmande i sig och vad de sa efteråt gjorde mig panikslagen.
”Vi hörde att du kallade hennes syster mossig.” Inga namn behövdes, de visste och jag visste.
Det var nästan lite skrattretande, blondinen hade inte ens sagt rätt ord till den lilla brunetten, löjligt! Jag hade kanske skrattat, om inte de långa killarna stod framför mig som ett hot. Vad skulle de göra med mig? Slå mig? Terror grep tag i mig och jag kröp sakta bakåt med tårar i ögonen, de stod bara kvar som statyer. Mossig var väl knappt en förolämpning? Eller?
Det kanske inte verkar så skrämmande, men tänk dig en massa äldre och längre personer som omringar dig. Tänk också att dessa personer har terroriserat dig med fula ord och knuffat runt dig de senaste fyra åren, för varje år så blev orden värre och knuffarna hårdare. En gång hade den största av dem jagat dig runt skolgården med.
Inte så trevligt, minst sagt.
Jag kramade mina ben mot bröstet medan jag grät, för ett enda ynkligt ord så hade den lilla brunetten sagt till sin syster som gick i men klass som i sin tur hade skickat klassens största killar efter mig! Gråten skakade min kropp medan jag väntade på vad de nu hade tänkt sig göra.
”Lämna mig ifred” Var det enda jag lyckades få fram mellan mitt hyperventilerande och snyftningarna.