När läraren dömde


Under hela min skolgång har jag så gott som alltid varit eleven som sällan ställt till med något under lektionerna. Lärarna har därför nästan aldrig behövt säga till att jag ska vara tyst, att jag ska sätta mig ner osv, eftersom jag alltid fokuserar på lektionerna och har kul med mina vänner på rasterna istället.
Men en dag, så var jag spralligare än vanligt och satt och skämtade med en av killarna i klassen. Vi blev rätt högljudda och läraren kom och sa till – men inte mig, utan sa endast till killen som vi kan kalla Olle. Han nickade till läraren för att visa att han förstått, men gjorde inte saken större eftersom han alltid hade haft den roll i klassen som väsnades och mest gick runt på lektionerna och var därför van att bli tillsagd.
Det dröjde inte länge innan vi satte igång att skojbråka igen, men denna gången ledde det till att jag drog undan hans stol och han hamnade på golvet. Vi båda brast ut i ett högljutt skratt, vilket resulterade i att läraren kom ursinnig tillbaka. Även fast det var rätt tydligt att jag dragit ut stolen och att det var Olle som hamnat på golvet, så sa läraren inte till mig utan sa återigen till Olle.

Det är lätt att förstå nu i efterhand att läraren drog slutsatsen att det var Olle som störde lektionen, eftersom det ofta var han som störde på lektionen och jag sällan väsandes på lektionstid.