Min sjukdom på tunnelbanan


1653926_10200695932440629_1941826737_n

Jag haft diabetes så långt som jag kan blicka tillbaka i mitt liv. Och denna morgon var i princip lik de andra dagarna till en början. Jag hade försovit mig och stressade därför iväg till skolan med min frukost i handen. Jag var på ett ungefär fem stationer ifrån skolan då jag började känna hur mitt blodsocker steg och kom då på att jag hade glömt ta mitt Insulin till frukosten. Jag drog då fram den ur väskan för att så diskret som möjligt sticka mig i magen men märker hur en man börjar stirra på mig och efter bara någon sekunder började skriker ut att jag borde skämmas. Jag förstod först inte vad han menade med det men blev ändå varm om kinderna och kände hur rodnaden steg fram. Efter en kort stund förstod jag vad han pratade om när han fortsatte ropa hur idiotiskt det är att använda droger, speciellt på en allmän plats. Jag stelnade till och kände verkligen hur hela tunnelbanan vände sina blickar mot mig. Jag brukar kunna försvara mig och stå upp för mig själv men detta var så chockande och pinsamt att jag bara satt kvar helt stum och försökte undvika allas blickar. Denna stund kändes som en evighet och jag hör då hur en kvinna säga åt honom att han borde skämmas och förklarar högt så att de flesta hör att jag har diabetes. Jag själv stiger av tunnelbanan och ser på hur den åker iväg med allas blickar vända mot mig.