Min ”korkadstämpel”


true-shit

När jag började högstadiet fick jag en ”korkadstämpel”. Jag har alltid varit en duktig elev i skolan och när jag var yngre var jag en av de smartaste i klassen och jag hade högsta betyg. Jag vet inte riktigt vad som hände men när jag bytte skola och började högstadiet förändrades det. Jag var fortfarande en duktig elev, jag hade bra betyg, till en början, men ändå tyckte alla att jag var korkad. Jag svarade alltid rätt när jag räckte upp handen för att fröken frågade oss något, jag hade alla rätt på proven, men jag var fortfarande ”korkad”. Jag förstod inte varför och när jag ifrågasatte det var det ingen som sa något. Så jag slutade försöka. Jag slutade plugga, slutade räcka upp handen, slutade lyssna. Och jag blev korkad. Jag blev en dålig elev, hade dåliga betyg och jag betedde mig illa mot alla. Jag gick in i rollen som korkad. När jag började nian fick jag nog. Jag orkade inte vara bruden utan IQ, som aldrig fattade något. Jag började plugga igen. försökte verkligen bli av med stämpeln. Jag gjorde allt. Och det lönade sig, trodde jag. Jag fick bättre betyg, jag fick bra resultat på proven. Men min ”korkadstämpel” var fortfarande kvar. Jag kämpade länge för att bli av med den, tills jag till slut insåg att det inte längre spelar någon roll. Varför ska jag bry mig om folk tycker att jag är blåst? Vad spelar det för roll? Så länge jag känner att jag faktiskt inte är korkad så finns det inget som kan hindra mig från att göra vad jag vill göra.