Lilla Tösen


40491_418806772818_6260030_n

Det är julaftons morgon och jag har precis gått upp, det är mörkt ute och det enda man ser är snön som faller utanför. Jag ska snart iväg till kyrkan där jag arbetar som vaktmästare, vilket innebär att jag är den som sköter ljudet, tänder ljusen och ser till att allt kommer att fungera. Idag kommer det en präst som jag aldrig arbetat tillsammans med tidigare. Det enda jag vet är att han heter ”Lennart” och är en äldre herre. Eftersom det är Julafton behöver jag vara lite extra finklädd till mitt arbete. Jag väljer att ta på mig en svart klänning med en röd stickad tröja, tänkte att det kunde vara lite fint med rött nu till julen. Det är i en ganska liten kyrka jag arbetar och både förråd och sakristia är i samma rum. Det är fortfarande mörkt ute när jag kommer till kyrkan, det är knäpptyst ute och det enda som hörs är snön knastrande under mina fötter. Den stora kyrkporten lyses upp av en halvt fungerande gammal gasollampa, jag låser upp, stänger av larmet och tänder upp. Direkt sätter jag igång med att koppla in mikrofoner, lyssnar så att det kommer något ljud i dem och börjar tända alla ljusen som skall tändas. På Julafton tänds alla ljus i hela kyrkan, både i takkronor och i ljusstakar. Det är över trehundra ljus som ska tändas och när jag är mitt upp i att tända dem hör jag att kyrkportarna öppnas och en lång äldre herre kliver in och skakar av sig snön som fallit på hans rock och hatt. Jag kliver ner från stegen som jag står på för att nå ljusen i takkronorna och går fram och hälsar. ”Hej, Ida heter jag och det är jag som är vaktmästare idag.” Vi pratar en kort stund och jag får de psalmnummer som kommer att vara aktuella idag. Jag fortsätter att fixa och dona med ljusen och ser till så att allting fungerar. När alla ljusen brinner känner man hur stearin lukten har spridit sig och värmen långsamt kryper fram inne i den kalla kyrkan. Kyrkvärden kommer och jag hjälper till med att ställa upp alla psalm böcker. Han går in till sakristian och hälsar på prästen. Efter en liten stund går jag efter in i sakristian, prästen står med ryggen mot mig och pratar med kyrkvärden. Jag börjar att plocka ner psalmnummer för att sedan kunna hänga upp dem inne i kyrkan. Mitt upp i allt hör jag hur prästen säger: Har du träffat den lilla tösen där ute? Hon var väldigt trevlig, men frågan är ju om en tös som henne klarar av att vara vaktmästare. Både jag och kyrkvärden blev nog ungefär lika paffa och förvånade av vad prästen kläckte ur sig. Aldrig i hela mitt liv har jag känt mig så liten som jag gjorde då. Jag ville bara visa det yrväder jag faktiskt kan vara, när det slår blixtrar omkring mig och det inte finns något som kan stoppa mig, men jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara stod där med halvt öppen mun med psalmnummer i handen och fortsatte att förvånas av vad han sagt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt det. Kyrkvärden tittade mot mig och såg min julstämning som bort flugen och sade: ”Den lilla tösen klarar nog detta galant ska du se!”