Kristen, troende eller dum i huvudet?


th

Så som jag skulle uttrycka mig själv skulle jag beskriva mig själv som kristen, en tjej som är troende och tror på Gud. Någon som vill vara och ha Gud nära. Som andra skulle beskriva mig, en tjej som är helt dum i huvudet och fantiserar och tror på någon så kallad ”Gud”.

För mig är det viktigt och en självklarhet att vara troende och vara med Gud. Det är en inre trygghet som får en att klara av sorg och smärta på ett annat sätt.

Då jag berättade att jag är konfirmandledare och även hjälper till under vissa gudstjänster fick jag dom orden så kraftigt kastad på mig: ”ÄR du helt dum i huvudet? Du är så otroligt vidrig. Någon som bara läser bibel och kan varenda vers. Ni är som järntvättade människor.” Jag är väl precis som vem som helst?!
Många säger åt mig att jag inte kan vara kristen för att min familj inte är det, jag kan inte vara det för jag är tonåring. En tjej på 16 år som ska supa på helgerna och umgås med killar. Inte vara på läger, snacka om gud och ha trevligt.
För mig var valet självklart att gå in som kristen och leva in i min tro på ett sätt som gör mig till den jag är idag, en personlig och anpassad tro. En tro på mina villkor och något som jag formar till mitt liv. Gud älskar oss oavsett. Synda betyder ”Att missa målet”, om man lever i en tro som man blir lycklig och glad av har man väl ändå inte syndat?