Korridoren


Det var en smal lite längre korridor med slitna bänkar längs sidan som var riktade framåt. Vid bänkarna satt och stod det nästan alltid personer, de kunde tjafsa, småprata eller så fanns det dem som bara stirrade rakt ut i väntan på något att fästa blicken på.

Jag gick in i skolbyggnaden och sprang upp för trapporna för att skynda mig till min lektion. Hastigt tog jag mina böcker och började gå mot korridoren. Ett steg in genom dörröppningen och redan kunde jag uppfatta ett par kisande ögon som vändes mot mig. Jag ökade takten på mina steg och kom snabbt fram till den första bänken i korridoren. Jag försökte fokusera på att endast titta framåt men det var nästan som att jag kunde känna hur granskade blickar nu fick ett mål när de såg mig passera. En känsla av obehag etablerade sig samtidigt som jag fick en klump i magen. Jag slängde en snabb blick åt sidan och såg en tjej som stod lutad mot ett fönster, med en dömande blick tittade hon på mig uppifrån och ner. Jag såg hur hennes nedvärderande ögon stannade till vid mina skor och betraktade de in i detalj. Samtidigt kände jag mina kinder hetta till, det var inte svårt att lista ut hur hennes tankar hade gått. Liten och exponerad upplevde jag mig som medan jag gick genom korridoren.

Detta var ett tillfälle då jag kände mig dömd, främst baserat på utseende. Det var flera gånger jag tyckte att det var jobbigt att gå igenom den där korridoren, man kände sig som ett utsatt objekt och jag vet att flera upplevde och upplever samma scenario.
Det finns de som öppet dömer andra och slänger ur sig spydiga kommentarer och så finns det de som behåller sina dömande tankar för sig själva, men sänder ut nedvärderande blickar. Folk tänker inte alltid på att även blickar kan såra.