Kär i min egen syster


Kär i min egen syster
Det var en sån där dag då jag bara ville ligga kvar sängen resten av dagen, veckan, månaden eller kanske till och med hela terminen? Detta skulle dock innebära att jag skulle behöva vara hemma och det var precis det jag, till varje pris, ville undvika.
Mina föräldrar hade berättat att de skulle skilja sig kvällen innan. Det kändes som hela min tillvaro ställdes på sin absoluta spets. Både jag och min syster hade sovit i samma säng och gråtit i hennes alldeles för varma säng som egentligen var för liten för oss två. Oavsett hur trötta vi faktiskt var så masade vi oss upp ur sängen och tagit bussen till skolan trots den kyliga vinden som piskade oss obarmhärtigt i ansiktet. Vi skiljdes åt och begav oss till respektive klassrum.
Vid lunch klarade vi det inte längre och hon kom till mitt klassrum med svullna, rödgråtna ögon. Så fort jag såg henne började jag gråta och alla känslor jag undvikit under dagen kom och sköljde över mig. Vi gick undan från mina klasskamraters nyfikna blickar.
Det enda jag ville var att kunna skydda henne från allt som gjorde henne så förtvivlad. Det gjorde så ont att se henne så ledsen och inte kunna lova henne att allt skulle ordna sig för jag var själv inte säker på det. Jag tog hennes hand när vi till slut lämnade den tomma korridor vi hade suttit i. Jag tänkte inte på att denna gest, att bara ta min systers hand och visa för henne att det var vi två, oavsett vad, skulle kunna uppfattas på ett annat sätt än just det.
När vi gick nerför trappan mot den vanliga lunchruschen i den stora korridoren var det många huvuden som vändes åt vårt håll och folk runt omkring oss började att viska. Min syster la märke till detta, precis som jag gjorde och hon släppte min hand som om hon hade bränt sig. Folk fnissade runt omkring oss och jag blev genast så arg. Även om var lesbiska och höll hand så är det vårt beslut. Att visa sin kärlek offentligt är någonting som borde mötas med mer respekt än det jag var med om.