Jag menade att säga…du är bra!


indianandbritish

en gång för många, många månader sen….var jag i Indien. En nätt, åkte jag till en stor nättmarknad. Det var flera tusen människor som var där. Många av besokarna var Indiska turister, men där var också många turister från andra lander. Säljarna var nästan bara Indier, men några turister, fick också saljer saker där. Jag var med min kompis och tittade på många olika saker. När vi blev hungriga, hörde vi att det fanns jättegoda våfflor. Vi såg också en lång kö fram till kiosken. De luktade jättegott, och vi hade lärt oss att alltid folja kön för att hitta god mat i Indien.
Chefen som tog imot beställingarna stod mellan femton Indiska turister som alla var försökte beställa. Där fanns också kanske nio européiska turister som hade följt Indiernas exempel och alla försökte beställa samtidigt.
Den lilla mannen var en snygg Indier. Han var väldigt lättsam och trevlig. Han hade ett stort leende och alla lyssnade på honom. Han var duktig på att salja och alla ville ha våfflor. Han pratade väldigt bra engelska och flera andra språk, men det kändes som att han var från trakten. Han betedde sig som att han bodde där och gav tips och vägbeskrivningar. Till slut var det min tur, jag tyckte att han var så trevlig så jag ville säga något snällt.
Jag sa: “Wow, I am so impressed by you! Your english is so good, and you speak to everyone so well.”
Han sade: “I’m from London.”
Jag kände mig ganska dumm, men hur skulle jag kunna ha vetat det!
Jag kunde inte stoppa min mun från att saga: “Oh, I thought you were an Indian guy.” och skrattade.
Han skrattade inte. Han sade: “I am an Indian guy. Most Indian guys can speak english.” och vände sig om och började pratar med någon annan.
Jag skämdes och började nästan gråta när jag fick min jättegoda våffla.