Jag har inte gjort dig någonting!


ex

När mammas nära vän gick bort, lämnade hon efter sig två små barn. En son i min ålder och en liten dotter bara några år yngre.
Vi umgicks inte med dom efter det, men när jag började förskoleklass, kom jag i samma klass som denna killen.
De första åren gick som det skulle, allt var frid och fröjd. Tills dagen då han började behandla mig som om allt var mitt fel. Han sa aldrig det till mig, men jag kände det!
Nästan varje dag i skolan blev jag retad och ut puttad av honom. Jag pratade med min mamma och mormor som fortfarande hade kontakt med hans mormor och morfar som inte visste vad dom skulle göra för att hjälpa mig. Flera år var jag ledsen för att han behandlade mig på det sättet, när jag inte gjort honom någonting!
En dag, när jag var inne på en sida som vi använde väldigt mycket under något år eller så… kamrat hette det, kom jag in på denna killens sida på något vänster. Där längst upp var det en lång rad med frågor så som: ”Vem är din bästa kompis?”, ”Vem är du kär i?”, ”Vem är snällast i klassen?”. Det fanns en fråga som jag fastnade på…. ”Vem tycker du minst om?” Vad var det ens för fråga?! Egentligen var det inte frågan jag fastnade på, utan hans svar på den. Där satt jag i mitt flickrum och bara stirrade på bokstäverna. Jag var tvungen att läsa dom igen, långsamt och flera gånger. Jag har aldrig mått så dåligt över att se mitt eget namn skrivet. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag ville aldrig mer gå till skolan, aldrig mer se honom eller hans vänner.