Horan


 

Att känna sig dömd.
Belstaff, primeboots och Louis Vuitton = Hora.
Så var det, jag var en hora som låg med äldre män för att få ihop pengar till mina märkeskläder. Så löd ryktet, för jag 17 år med en inkomst på 1050 i månaden har inte råd med dem.

Det var en helt vanlig dag i skolan, jag och min kompis satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag hade precis fått min nya Louis Vuitton väska och jag minns att jag var jättenöjd.

” Har du jobbat igen ” ? Orden träffade mig direkt.
”Va ? ” svarade jag med en besvärad röst.
” Ja du har ju en ny väska ” Sen gick han bara som om det vore ingenting.
Jag fattade ingenting men jag tog verkligen åt mig. Hela min dag var förstörd.. Det gick några dagar och inget mer sades om det men det får i huvudet på mig hela tiden. ”Hora, hora, hora, hora” så gick tankarna. Plötsligt hörde jag inte bara min tankar utan jag hörde verkligen ordet. ” HORA” ropade en tjej när jag gick förbi. Hon kollade på mig från topp till tå och hånflinade mig. Nästa lektion gick inte jag på..
Dagarna gick och jag fick höra det titt som tätt att jag var en hora, jag ville aldrig försvara mig själv utan jag hoppades på att ryktet skulle läggas ner så snart som möjligt. Men det las aldrig ner, det fortsatte konstant.

Tänk dig själv, du har verkligen jobbat för att få ihop pengar så du kan köpa något som du suktat efter länge. Och känslan när man köper det, det lilla lyckoruset man får för en stund. Och man känner sig så stolt att man har jobbat ihop det alldeles själv.

Men folk runt omkring påstår att jag har horat för att få ihop till mina kläder. Det gör verkligen ont, det var dagar då jag inte ens gick till skolan för jag mådde så dåligt. Allt var så himla orättvist!

Att döma någon efter efter deras utseende gör alla utan att tänka på det, men du har egentligen ingen aning, och ett ord kan göra så mycket ondare en ett slag.!