Grannen som inte hade nåt att göra!


image

För ca 4-5 år sedan bodde vi i ett tätbyggt område med min familj. Vi bodde på andra våningen och över oss bodde det en man i en etta.
Han var väldigt skum, vi såg aldrig honom. En dag kom det jättemånga polisbilar med ca 15-20 poliser. Det kom även insatsstyrka. De gick in i byggnaden. Just då var det bara min mamma och farfar som befann sig i byggnaden. Mannen som bodde över oss hade farliga kemikalier och sprängämnen i lägenheten. Så polisen bestämde att ingen skulle få vara kvar i byggnaden polisen körde då iväg min mamma och farfar till min brors affär.
En utan grannarna mittemot vår byggnad hade ringt jättemånga och sagt att min familj säljer knark och åkte fast. Dagen efter när jag kom till skolan så kom många fram till mig och undrade hur jag mådde och vad jag gör i skolan, när hela min familj åkt fast, för att har sålt droger.
Jag blev väldigt chockad och samtidigt arg. Det är ju en jättestor sak att det går ett rykte om att min familj säljer droger och har nu åkt fast för det.
Jag mådde väldigt dåligt av att alla började stirra på mig på ett konstigt sätt. Jag ville bara försvinna därifrån, så jag gick till min brors affär, där min pappa och mina bröder jobbade.
När jag kom dit så berättade pappa att folk hade kommit dit och undrat om det falska ryktet var sant. Jag ville direkt veta vem som hade spridit det falska ryktet och jag gav inte upp förens jag fick reda på vem det var.
Jag åkte direkt till polishuset, där ville jag prata med chefen och ingen annan. Jag var så upprörd och så ledsen att jag började gråta när chefen kom fram till mig. Chefen var tvungen att försöka lunga ner mig, för att kunna förstå vad som hade hänt.
Tillslut kunde jag berätta hur jag kände. Det var kränkande för hela familjen och det förändrades hur folk såg på oss. Vi har försök att anpassa oss efter samhället för vi tycker att det är viktigt att må bra och leva ett normalt liv. Det här påverkade båda min framtid och min skola, det påverkade även min familj och deras jobb. Chefen bad mig lämna telefonnummer till kvinnan som hade spridit ryktarna. Han ville ta kontakt med henne för att förklara att det inte är tillåtet att lämna ut falsk information. Samtidigt sa han till henne att ta kontakt med personerna som hon spridit ryktarna till, och ta tillbaka det hon hade sagt. Han ringde henne medan jag satt med honom, vilket gjorde att jag blev mycket lugnare.
Hela situationen lämnade kvar ett ärr efter sig, jag kommer nog aldrig att glömma det som hände.