Gå inte för nära


IMG_1017

Det var slutet på november, man kunde höra smattrande regndroppar mot plåttaket. Jag låg och vred mig under det varma täcket i sängen. Klockan hade precis slagit 7.23 det innebar att jag skulle vara i skolsalen om exakt 37 minuter, tanken fick mig att hastigt stiga upp och snabbt leta fram något fint att sätta på mig. I rask takt skyndade jag mig till skolan, jag tog tag i det runda silver handtaget och öppnade porten. Väl inne i korridoren så var det inte som förväntat utan hela klassen stod utanför klassrummet, jag gick fram och frågade vad de väntade på och som svar fick jag att läraren inte hade kommit än. Efter några minuter närmade sig rektorn och bredvid sig hade han en medelåldersman som hade långt brunt hår bakom öronen. Rektorn bad oss gå in och sätta oss i klassrummet och självklart gjorde vi som han bad oss att göra. Han presenterade sedan mannen bredvid sig vid namn Martin och berättade för oss att han skulle bli vår nya lärare i samhällskunskap. Rektorn försvann ut ur rummet och Martin påbörjade lektionen med en genomgång om de olika ideologierna. När genomgången var klar delade han ut ett häfte med uppgifter till varje elev, som vi började jobba med på en gång.
Martin gick runt i klassrummet och stannade till en stund vid varje bord för att kolla att vi förstod vad vi skulle göra. Jag satt längst bak i klassrummet och på vänster sida av mig satt Josephine, hon var en av mina närmaste vänner i klassen. Martin kom nu gående långsamt emot vårt bord, han stannade hastigt till och rättade oss med en av uppgifterna som vi hade gjort fel på. Han stod på höger sida av mig och medan han förklarade hur vi skulle göra så rörde han sig långsamt närmare mig med sin kropp och tillslut stod han så nära att vi fick kroppskontakt. Jag kunde känna hans höft mot sidan av mig, Jag satt nu helt stilla och försökte fokusera på vad han sa. Men sedan lutade han sig över mig samtidigt som han fortsatte att förklara. Jag satt helt spänt och sa med en tyst röst att jag förstod vad han menade, fast jag ljög. Jag ville få bort honom från mig. Han trodde på min lögn och reste sig upp. Han la sedan ena handen på min rygg och smekte lätt med handflatan samtidigt som han berömde mig för att jag förstod uppgiften, sedan fortsatte han vidare till nästa bord.
Han stannade även till där och började småprata med två av tjejerna i klassen. Jag granskade hans rörelser noggrant och han gjorde precis likadant igen, han lutade sig över en av tjejerna medan han pratade och hans kropp var bara några centimeter ifrån hennes.

Mina tankar började flöda, vem var Martin egentligen? Varför valde han att bli just lärare? Och varför använde han sig av sådan närkontakt? Gjorde han alltid såhär och var det bara mot just tjejer?
Jag satt länge och funderade, nästan för länge att jag kom in på tanken om att han kunde vara pedofil och att han bara hade sökt lärartjänsten för att komma närmre yngre tjejer. Skoldagen fortsatte och jag tänkte inte mer på det. Nästa dag var det samhällskunskap igen, jag försökte att fokusera på uppgifterna och varje gång en tanke kom upp om Martin så förträngde jag den igen. Men jag kunde inte låta bli att studera hans beteende mot tjejerna, och varje gång hittade jag något som var misstänksamt. Efter några veckor med samma beteende så kände jag att jag var tvungen att prata med några av tjejerna i klassen, jag ville veta om de också såg vad jag såg eller om de bara var jag som inbillade mig. Men det var som jag hade trott, de kände precis likadant och vi alla tyckte att det började bli väldigt obehagligt. Vi bestämde att vi var tvungna att göra något åt detta.

Det var onsdagseftermiddag, vi hade precis haft samhällskunskap. Jag och fyra anda tjejer från klassen begav oss ner till rektorns kontor. Vi stod nervöst utanför dörren och jag tog ett steg fram och knackade lätt på. Efter några sekunder öppnades dörren och rektorn steg ut, han hade ett förvånat ansiktsuttryck men det ändrades snabbt till ett leende. Han bad oss gå in och sätta oss framför hans kontor. Vi berättade hela historian om Martin och om våra tankar om honom, rektorn var väldigt förstående och lyssnade på oss. Han sa sedan att han skulle prata med Martin eftersom han ville höra hans version också och se om det hade blivit något missförstånd.

Några dagar senare fick jag höra att allt var en felaktig tolkning av oss. Det var sådan Martin var som person han använde sig av väldigt mycket närkontakt och det gällde även när han pratade med killar. Martin tog åt sig hårt av vår uppfattning av honom, han hade aldrig varit med om att någon hade påpekat hans beteende innan och han blev även besviken att vi inte gick till honom och pratade med honom först. Jag kände mig jättehemsk, jag dömde honom efter hans beteende utan att ens känna honom. Detta fick mig att tänka på hur mycket man dömer utan att veta, speciellt dömer man folk man inte ens känner. Denna händelse var även ett bevis på att allting inte är som det ser ut att vara, utan vi alla människor uppfattar saker olika.
Martin fortsatte att vara vår lärare under en längre period men hans beteende var inte sig likt sedan den dagen, nu fick han istället gå och tänka på hur han betedde sig mot alla och hur nära han stod en tjej. Martin blev även en utav de bästa lärare jag någonsin haft och även idag ångrar jag att jag dömde honom så fort.