Förutfattade meningar


tumblr_mkbw33P6dm1r4y7pro1_500_large

Jag tror, precis som många andra, att jag inte har så mycket förutfattade meningar om människor. Faktum är att man varje dag har fördomar om människor som man ser på stan eller hör något skvaller om. Det är underligt att man kan tro sig veta något om en person som man egentligen aldrig träffat öga mot öga. Det är skrämmande att man ibland är så trångsynt, att man sätter in människor i fack utan att ens ha bytt ett ord med denna människa. Ibland kan det man tror sig veta om någon, skilja sig väldigt mycket från verkligheten. Man borde försöka att inte döma folk så mycket, för man kan aldrig veta säkert vem någon är.

För cirka 4 år sedan var jag och mina vänner runt 14 år. Vi var ett stort tjejgäng som alltid hängde med varandra. Som tonåring är det vanligt att man testar olika stilar för att hitta sig själv och vi var några av alla ”fjortisar” som härjade runt i stan på denna tiden. Med tuperat hår, mycket smink och lite för mycket attityd, tog vi mycket plats och vi gillade uppmärksamheten, trots att den mest bestod av negativ kritik.

En del, som ogillade fjortisstilen, lade ner tid på att göra videos och liknande som de lade upp på Youtube och andra internetsidor. Detta var inte något som vi kom undan, utan en och annan person hade tagit bilder från våra ”Bilddagböcker” och andra sociala nätverkssidor som man använde sig av på den tiden. Detta brydde vi oss inte så mycket om, men samtidigt kändes det fel och kränkande att någon tog bilder från en och använde dem.

En dag, hörde någon av mina kompisar att det fanns en anonym kille som hade skrivit en låt om oss. Vi låtsades inte bry oss så mycket om det, men efter några veckor fick vi reda på vem som hade skrivit texten. På något sätt fick vi tillslut tag på texten, där det stod ”elaka” kommentarer om mina vänner och mig.

Denna kille hade aldrig träffat oss, utan bara sett oss, hört om oss eller kanske haft några gemensamma vänner med någon av oss. Att man då orkar lägga ner tid på att skriva en ”hat-låt” om några man inte ens känner tyckte vi var löjligt. Det kändes inte kul att höra ord om en, från någon som inte visste någonting om oss.

Idag är mina vänner och jag cirka 18 år gamla. Vi är inte samma gäng som vi var förut, men en del av dem har jag fortfarande kvar som mina allra bästa vänner. Vi har varit med om mycket tillsammans. Idag brukar vi skratta åt hur vi var och hur vi såg ut för några år sedan. Med glädje minns vi denna tiden, just för att vi hade så roligt och struntade i vad alla andra tyckte, vilket faktiskt är helt rätt.

Killen som skrev låten om oss går i samma skola som en del av oss idag. Jag kommer ihåg hur våra blickar möttes i skolan, då det hade gått väldigt lång tid sedan att låten hade skrivits. Vi tjejer behövde inte skämmas, för det var inte vi som hade skrivit en låt om folk vi inte kände. Det var han som fick skämmas.

Han har vid ett par tillfällen bett om förlåtelse för hur omogen han var som satt och skrev något om några han inte ens träffat. Det är kul att se hur han förändrats sedan dess, och inte minst hur jag och mina vänner har förändrats. Det faktum att vi nu faktiskt känner varandra och kan skratta åt denna händelsen i efterhand är också kul.