Första skoldagen – fördomarnas dag


image_1366359175943935

Jag var en nervös och spänd 16-åring när jag klev in i skolan första dagen på gymnasiet. Jag kollade nyfiket på alla mina nya klasskamrater och började genast ganska omedvetet döma alla. Bara genom att titta på hur alla såg ut så avgjorde jag om jag var intresserad av att lära känna dem eller inte. Jag fick upp ögonen för en tjej som såg ut att kunna bli en riktigt bra kompis till mig. Vi var ganska lika på utsidan, hade lika frisyrer, klädstil och sminkning. Hon såg också väldigt glad och trevlig ut och jag ville verkligen lära känna henne.

Dagarna gick och jag märkte snabbt att hon ofta satt längst fram på lektionerna, räckte nästan alltid upp handen och verkade väldigt duktig på allt. Jag minns hur jag tänkte att hon var en såndär riktig ”pluggis” med höga betyg och höga krav på sig själv. Mentalt lade jag henne i plugghäst-mappen och kände att nej, vi är nog inte så lika trots allt. Mitt intresse för henne försvann ganska snabbt. Jag skulle känna mig mycket sämre om jag var vän med en så engagerad person. Själv satsar jag gärna på höga betyg, men jag tycker det är jobbigt att ha vänner som är mycket bättre än mig. Därför beslutade jag mig för att hon inte var någon att satsa på ändå och jag försökte istället dra mig till människor.

Nu har jag snart gått ut tvåan och den tjejen är en av mina bästa vänner. Hon är inte en plugghäst på något sätt alls, snarare tvärtom. Av oss två är det jag som är den engagerade pluggisen. Jag har berättat för henne hur jag dömde henne där i början av gymnasietiden och det visade sig att hon satt där längst fram och var engagerad för att hon inte kände någon och då kändes det tryggt där framme. Jag hade så otroligt fel och har lärt mig att man inte ska döma någon för utsidan eller för det första intrycket man får. Hade jag fortsatt att inte lära känna henne så hade jag gått miste om en helt underbar person. Den som du tror är farlig, otrevlig eller konstig, kanske är just den personen som är perfekt för dig.