Första intrycket inte hela sanningen


För 6 år sedan började jag i cheerleading för första gången. Jag hade inte så höga förväntningar egentligen, jag ville bara komma med i ett lag. Helt plötsligt dyker det upp en kille på tryouten. Jag kände hur en massa tankar dök upp i mitt huvud. ”Vad gör han här?” ”Jag trodde detta var en tjejsport” ”Han kommer sumpa allt ihop” Efter ett tag inser jag vad jag faktiskt tänker, allt detta är ju idiotiskt. Sedan märker jag hur alla börjar lysa upp över att det faktiskt kom in en kille, för lite visste jag men cheerleading har faktiskt otroligt många fördomar mot sig. Men han stod på sig, gjorde sitt och kom faktiskt med i laget. Då insåg jag hur idiotisk jag var efter att ha dessa tankar. Alla är faktiskt här för att träna och ha roligt, en kille ger bara laget extra muskler och ger oss bara bättre chans att vinna tävlingar. Och det året vann vi faktiskt, och jag insåg vilken underbar person han var, hur starka han var som faktiskt vågat komma på tryouten, att han dagligen blir kallad bög osv bara för att han går i cheerleading. Han är en stark människa, och jag dömde honom fastän jag inte var insatt på situationen alls.