förevigt dömd, förevigt stolt


image

Inte en gång inte två och inte tre gånger har killar blivit förvånade över vad jag är för typ av människa, de jag verkligen förvånade har jag antingen kvar i mitt liv nu eller så försvann de lika snabbt som de kom. För jag speciellt är väldigt lätt att döma som person.

Inte en gång inte två och inte tre gånger har tjejer jag lärt känna förvånats över vad jag är för typ av tjej och alla som idag står mig som närmast var de som en gång dömde mig som mest.

Inte en gång och inte två och inte tre och inte fyra gånger har främlingar dömt mig, för dem dömer mig varje dag just för att de aldrig kan sätta ord på vad jag är för människa då det är omöjligt att läsa av mig.

Kille, tjej, främling, spelar ingen roll, jag är dömd.

På väg in på en arbetsintervju en gång råkade jag höra två kollegor prata, ”jag har en intervju med någon tjej med efternamnet Ali, säkert något väldigt oseriöst” Jag knackade hårt på dörren och hon hoppade till sedan ställde hon sig upp rodnande presenterade sig själv. Vi gick in i ett konferensrum. Jag började med att kort berätta om mig sedan började jag med mina idéer och förslag för att utveckla själva företaget och arbetsmiljön då det var själva konceptet med arbetet. Hon vart så förvånad att hon under vissa situationer försökte rädda det genom att endast nicka och le. Till slut avbryter hon mig och säger att jag faktiskt är precis det de letar efter. Hon började då ta fram broschyrer om företagets gamla koncept som om det var självklart att jag skulle tacka ja till jobbet. Till slut avbryter jag henne med: Det här är för oseriöst för mig.

Dömd men stolt.

Under mina tidigare skolår var jag rasistiskt behandlad i stort sett fyra dagar i veckan. Inte av elever utan av de självaste lärarna. En gång diskuterade jag islam då det var en kille som kom med o relevanta och helt klart dumma argument efter denna dag var det inte detsamma för mig i den skolan jag fick studera 4 gånger mer endast för att klara kurserna. Jag var tyst. Jag diskuterade politik med en lärare på ett fint och respektfullt sett det slutade med att han och alla skolans lärare stirrade ut mig. Jag var tyst. Jag klarade alla mål i Matematik även det nationella provet men får IG i slut betyg. Men jag var tyst.

Dömd men med huvudet högt.

Jag gjorde en välgörenhets evenemang i mitten av december för att hedra de drabbade i Palestina. Jag hade en lokal bokad och klar i sista sekund får jag reda på att de bokat upp mig, bara så där trots att han var väl medveten om att det var för välgörenhet, det var nog mitt efternamn eller mitt svarta hår som skrek ut något oseriöst antar jag.

Dömd och äcklad av mänskligheten.

Jag må ha framståt som oseriös på grund av mitt efternamn men jag fick det bevisat att jag vet vad jag pratar om, Jag må ha varit tyst under mina rasistiska skolår, jag grät inte, jag gnällde inte, jag anmälde inte för det är inte så jag handskas med mina hinder, jag bytte skola höjde varje kurs de satte g på, gjorde om matte kursen och jag lärde mig att människor som stirrar ut någon gör det för att de aldrig kan kolla på sig själva och må bra, jag hade även en hel del hinder under mitt evenemang men jag klarade det alldeles ensam. Jag må vara dömd under varje dag av mitt liv men jag har under alla omständigheter ställt mig upp och motbevisat det jag behövt motbevisa. Det är varför jag varit tyst, jag motbevisar med handlingar, det är så människor med liknande efternamn som jag gör det och människor som istället får oss till oseriösa det är sådana människor som inte bara är expertiser på att döma utan även på att vara dumma.

För evigt dömd men för evigt stolt.