Fördommar


fullskarmsinfangning_2012-10-11_095654bmp_5077b867ddf2b3406d000ffd

Jag dömer. Utan att medvetet vilja tycka illa om någon eller ha fördomar. Men det finns där, någonstans långt inom mig, i mitt omedvetna…
Jag kan sitta på ett café och se människor gå förbi. Jag dömer dem direkt. Jag kan se någon med piercingar i hela ansiktet och jag börjar då spåna vidare på att den personen är en som går ut och festar varje kväll, röker, dricker osv. Jag tänker på hur den personen är och beter sig mot sina vänner och sin familj. När jag har tänkt ut en historia och har skapat mig en bild av den personen så släpper jag den och kollar runt och hittar mitt nästa offer.
Det finns många fördomar bland oss människor idag, de flesta kan gälla hudfärg, bakgrund, religion, stället man bor på, hur man klär sig. Vi delar upp mäniskorna i dessa ”grupper”. Genom hudfärg, bakgrund, religion, stället man bor på, hur man klär sig. Fördomarna gör att vi i dessa ”grupper” drar alla över en kam. Det är hemskt.
Bara för att man placeras i en ”grupp” med andra så betyder det inte att man har samma beteende, värderingar eller åsikter. En vanlig fördom är att alla mörkhyade är kriminella, eller att de som går runt på stan i trasiga byxor är knarkare. Varför gör vi detta? Vad kan våra fördomar ha för handlingar? Vart kommer samhället sluta när vi konstant dömer folk?
Jag önskar att jag hade ett svar på detta. Men jag tror inte det finns något, det är upp till en själv. Att tänka på hur man tänker. Jag ska försöka att inte döma. Jag ska försöka ha ett öppet sinne, men när jag träffar någon ny person kommer den alltid göra ett första intryck. Det första intrycket kan skapa fördommar och fördomarna gör att det första intrycket sitter kvar.