Född i Sverige, inte i hemlandet


Jag minns det tydligt, jag blev dömd för att den som dömde mig kände mig inte och visste inte ens vem jag var. Eftersom jag var en okänd person för honom blev jag dömd på grund av det.
Det var cirka tre år sedan, jag var tolv och var som varje år över sommaren med mina föräldrar i mitt hemland, Kroatien. Vi var ute på stan och så träffade mina föräldrar på en gammal vän som de hade känt innan de hade flyttat till Sverige. Det var en man i 40-50 års åldern, precis som mina föräldrar så de började prata lite om hur de mår och vad de nu gör i sina liv. Efter en stund frågade mannen min pappa om var mina syskon är och hur det går för dem. Mina syskon är alla minst åtta år äldre än mig och till skillnad från mig som är född i Sverige var de födda i Kroatien. Min pappa berättade lite om dem tills han sedan pekade på mig och sa, detta är nu vår yngsta dotter som föddes i Sverige. Mannen sneglade på mig med en stel och irriterad blick och sa, jaha hon är född i Sverige, men jag känner inte henne och vet inte vem hon är med en väldigt nedlåtande och irriterad röst. Sedan fortsatte han bara konversationen om mina andra syskon. Det kändes som om att han såg ner på mig och dömde mig för att jag var född i Sverige och inte i hemlandet. Eftersom jag ansågs som “svensk” var jag inte värd att prata med eller ens lägga märke till efter den korta konversationen de knappt hade om mig.
Han fick mig att på något sätt se ner på mig själv och att känna mig mindre värd eftersom jag inte var född i mitt hemland och efter en viss tidsperiod som gjorde det omöjligt för honom att veta att jag en fanns. Eftersom jag var så kallad “svensk” och inte född i hemlandet och efter Jugoslaviekrigets period blev jag därför dömd för att vara mindre “intressant” eller inte värd att bry sig om.