Facebook – dömarnas mecka


15_47_53_454_file1

Jag hade sett henne på Facebook, hört om henne – både bra och dåligt, men aldrig träffat henne. På Facebook hade jag byggt upp min egen bild av henne; blond, smal, snygg – hon var snudd på perfektion, vilket självklart väckte avund. ”Hon är bara snygg” intalade jag mig, ”inte mycket mer än så, inget innanför pannbenet.” Jag byggde upp en bild av att hon var en dum blondin utan humor eller självdistans, men oj vad jag hade fel. Jag träffade denna tjej tillslut – i verkligheten. Stod och pratade med henne i en grupp med några andra, tänkte ”gud vad snygg hon är, hoppas hon är tråkig.” Men ännu en gång hade jag fel. Det visade sig att denna tjej var både snygg, smart, rolig, hade självdistans och var snabbtänkt – min uppbyggda bild raserades. ”Wow, hon är ju riktigt rolig” tänkte jag, ståendes där i gruppen och försökte hänga med i konversationen.
Spola fram ett halvår senare och hon var en av mina bästa vänner – och är fortfarande. Jag trodde att jag redan hade hittat mina närmaste, ”Man kan inte skaffa nya bästisar bara så” – hade jag tänkt innan, men det var det som hände. Det sade bara ”klick.” Den tjej jag trott bara var en dum blondin blev på kort tid en vän, nära vän, och idag – bästis.

Med dagens sociala medier så får man snabbt en bild av personerna i sin omgivning, man kollar bilder, album, intressen, aktivitet, skrivspråk och bygger upp en egen version av personen. Men det är detta som är farligt. För det är omöjligt att få en korrekt bild av en person utan att ha träffat den, pratat med den och umgåtts – sett personens bästa och sämsta jag.

Så döm inte personer utifrån deras profilbilder, hashtags och antal ego bilder, för filtren kan bedra.