Ett spännande möte


diffust3

Solens strålar värmde mina bara ben genom fönstret. Jag blickade ut över ett befolkat Göteborg medan vi passerade de olika hållplatserna. På sätet bredvid mitt satte sig en äldre man och väckte mig därmed ur mitt dagdrömmande.

Mannen harklade sig för att säga något och jag tänkte med ens att det var något som irriterade honom. I själva verket ville han endast notera det fina vädret. Därefter frågade han vart jag var på väg en dag som denna. Tanken slog mig att han förmodligen inte alls var så trevlig som han verkade. Kanske var han pervers. Varför skulle han annars intressera sig för mig? Jag svarade dock vänligt på hans fråga, att jag skulle spendera dagen vid havet. Vår konversation ledde oss in på alla möjliga vägar och vi diskuterade livsfrågor stora som små. Jag insåg att det faktiskt finns människor som är trevliga utan en baktanke. Han var genuint nyfiken på människor och inte rädd för att ta kontakt med en total främling under något så vardagligt som en spårvagnsfärd.

Jag är van vid att folk sitter på varsin fönsterplats, med en mobiltelefon i handen och väskan placerad på sätet bredvid som för att markera sitt revir.

Den dagen steg jag av spårvagnen fylld med en smula skam. Jag hade dömt en människa för hans gemytlighet. Situationen gjorde mig dock glad. En pratstund med en främling kan få en att se saker man inte sett förr. Vi visste ingenting om varandra och befann oss på två helt olika plan i livet men det var också just det som var så givande.