Ett säkert utseende.


8636852679_c3430c76c0_n

Jag var på ett födelsedag party och träffade massor utav nya människor. Pratade med många nya ansiktet som var trevliga och med mina gamla vänner. Lite senare på kvällen ser jag en kille som inte pratar riktig svenska och är förmodligen iranier eller liknande. Han hade nästan helt rakat hår en svart polotröja och ett par slitna jeans. Mitt i ansiktet hade han ett stort ärr. Jag tänkte direkt att han var farlig och man kanske inte borde prata med honom. Timmarna gick jag hade fortfarande inte pratat med honom men helt plötsligt sätter han sig bredvid mig och börjar prata. Jag tänker genast igenom sakerna jag tänker säga innan jag säger dem så att det ska låta bra. Killen som hette Rasmus satt och pratade om allt med mig och han verkade inte alls farlig eller obehaglig. Han berättade sin livs historia när de flydde till Sverige från något land jag inte kommer ihåg. Vi pratade länge den kvällen och jag började redan känna att vi höll på att bli bra vänner. Några timmar senare frågar jag om ärret i pannan. Han faller ihop i soffan och börjar snyfta eller kanske till och med gråta lite. Rasmus hade försökt skydda sin pappa under rymningsförsöket till Sverige men pappan klarade sig inte och mannen som gjorde så mot hans pappa gjorde också ärret i hans panna. Senare åtterhämtar han sig efter att vi pratat lite mer och jag har tröstat han lite.
I självverket så var Rasmus inte alls farlig och skulle inte kunna göra någon illa. Istället var han en snäll kille som hade ett dåligt förflutet. Han tyngdes utav detta varje dag men han höll huvudet högt och levde vidare och kämpade för de rätta sakerna.