Ett par byxor säger mer än tusen ord


dömd

”Vilken linje går du? Vilka skola går du på?… Jaha, det kunde jag nästan tänka när jag såg dina vita byxor och ditt hår!”

Detta är hur ett vanligt samtal kan låta när jag möter nya personer. När man träffar en ny person studerar man dess kläder, smink, hår, kropp och hur den beter sig. Med andra ord står man och dömer personen. Det kan ha sina fördelar i vissa sammanhang som att bedöma en fara men oftast får man en helt fel bild av personen.

Ett specifikt tillfälle när jag kände mig helt felbedömd var på en skidresa i Italien. Det var sista kvällen på resan och vi hade bestämt oss för att gå ut på klubben. Mitt humör var på topp hela kvällen, det var en sån kväll när man kände sig glad och nöjd. Jag dansade, träffade nya människor och hade det riktigt bra. Efter några timmar kommer det fram en kille som visar sig vara svensk och börjar prata med mig och mina vänner. Självklart kom frågan om vilken skola och vilken linje man går på upp. Mina vänner rabblade upp sina skolor och linjer och ingen reagerade på vad de sa. När jag svarade min skola och samhälle ser killen på mig och börjar skratta för sig själv. Han öppnar munnen och säger: ”Jaha, det kunde jag nästan tänka när jag såg dina vita byxor och ditt hår!”

Tydligen var mitt val av skola, linje, hår och kläder helt fel om jag ville bli tagen seriöst. Tyvärr är detta inte en ovanlig situation. Jag tror att många är bekanta med uttrycket ”fjortis” som oftast förknippas med något negativt. Det var detta ordet killen beskrev mig med och till råga på allt resten av min skola. Efter att bara utbytt ett fåtal meningar med mig och sett mina kläder tyckte denna kille att han visste tillräckligt för att sätta denna stämpeln på mig. Frustrationen växte upp inom mig men jag visste att det antagligen inte var värt att sätta igång en lång argumentation om hans fördomar.

Jag försöker att tänka på liknande tillfällen när jag börjar att döma en ny person. Man borde skapa sin egen uppfattning om människan och inte bli lurad av alla fördomar som styr oss. Jag ser ingen anledning att ändra på mig själv för att folk ska sluta döma mig, det kommer de alltid göra vad man än gör. Istället tycker jag att man borde kämpa för att visa sin personlighet. Det är bara absurt att man ska bli placerad i ett fack för att man väljer att ha på sig ett par vita byxor. Dags att tänka vilka fördomar man har innan man dömer någon.