En vanlig dag på spårvagnen…


bild5

Som vanligt, en vanlig dag, jag är på väg till skolan.
Jag sitter på spårvagnen, trött och tänker på vad jag ska plugga, hur jag ska göra osv.
Gör som jag brukar göra, tittar på alla som är ombord och roar mig med att lista ut vilka de är.

Där borta har vi knegaren, äcklig kille med tatueringar och piercing, kommunistjävel och alkis säkert.
Framför mig sitter en tjej, blond fjortis. Tänker bara på sig själv, tuggar tuggummi, stirrar på sin mobil hela tiden. Ska säkert visa hur bra hon är inför sina vänner, eller ”vänner”. Den kille som blir ihop med henne måste vara korkad.
Och till höger om mig: lilla nörden, som har något udda intresse som ingen annan har, ingen har nytta av det. Fattar inte hur det gick till.
Stora, fula glasögon och konstiga kläder. Någon överdriven Sci-fi-fan, suck!
Längst fram sitter någon konstig kille från nåt annat land. Han har sånt där skägg som terrorister har. Han hatar säker Sverige, varför fan kom han hit då?

När jag sitter och utvärderar de människor jag ser, har jag en annan baktanke. Varför tänker jag såhär?
Jag fattar inte att jag kan döma alla jag ser, på ett par sekunder och tänka ”aha, såhär är du”, utan att jag ens har pratat med någon av dem? Jag fattar inte hur jag kan vara så kall och döma en person, bara för att hen har fel hudfärg eller utseende, enligt mig, som tydligen är perfekt…det är jag inte heller, men mitt ego vill gärna övertyga mig att det är så.

Jag menar, människor är ju inte samma på insidan som på utsidan, för det mesta? Jag vet om detta men kan inte sluta döma, har redan gjort så i alla år.

När jag går av spårvagnen, blir jag arg på mig själv. ”Fy fan vilken elak person jag är!” kan jag tänka för mig själv. Jag mår så dåligt av att döma andra människor…men jag antar att alla andra gör samma sak. Någon eller några ombord har säkert dömt mig och kommit med någon falsk slutsats, precis som jag gjorde om dem.

Ytterligare en vanlig dag på spårvagnen, imorgon är den en ny dom från mig…