En tonårings bekännelser.


111209BendyBusHomeless_5570830

Jag satte mig på bussen på väg in mot centrum och mot träningen. Som vanligt satte jag mig långt bak, tog på mig hörlurarna och sjönk ner i trans med hjälp av musiken. Fast något fångade min blick när jag stirrade blint runt i bussen den lördagsmorgonen. En kille, drygt 17-18 år gammal, låg och sov några rader framför mig. Han drack nog för mycket igår kväll, tänkte jag för mig själv. I samma stund ringde hans mobil. Han vaknade med ett ryck och svarade. Nyfiken, tog jag av mig hörlurarna och försökte höra vad jag hoppades var hans bortförklaring till föräldrarna. Eller en ursäkt till någon kompis för något dumt som hade hänt på fyllan.
– Hej. Ja, jag mår bra. Jag var hos mamma hela natten. Hon var tvungen att bli opererad. Men hon mår bra nu. Läkaren säger att det var farligt ett tag, men hon kommer att bli bra. Hon behöver bara vila.
Tyst satte jag på mig hörlurarna och skämdes för mig själv. Vilket as jag är.