Du förtjänar stryk för att du inte är som oss!


dömda

– Jävla göteborgare äckel, skriker dom.
– Vi gillar inte sånna som dig, sånna som tror att dem är något!
¬- Dra upp byxorna på honom, och hämta björkriset!
Dem trycker upp mig mot ett träd med ryggen mot åskådarna, dem kavlar upp mina byxor så att mina vader blottas.
– Tre rapp för att du ska lära dig att du inte är bättre än någon annan!
Vad hade jag gjort egentligen? Det var tredje dagen i en helt ny skola, ny klass och en helt ny stad. Jag var ju bara en helt vanlig kille, det var ju inte mitt fel att jag inte föddes i Småland? Varför skulle jag straffas för att jag inte var som dem? Det var hur som helst försent att göra något, domen hade lagts, det ända som var kvar var själva utförandet. Jag trycker mig själv mot stammen, hårdare och hårdare, det sista jag hör är björkriset vina mot mina vader. Jag vaknar upp i den minutliga koma som jag på något sätt trätt in i. Jag drar mina fingertoppar mot ena vaden, varenda beröring känns som eldklot mot huden. Jag var bara tio år och hade upplevt min första bestraffning. Vad var mitt brott, Vem var domaren, vilka var vittnen? Skulle jag bara dömas för att jag kom från en annan del av Sverige? Det ända som jag var säker på var att detta inte skulle bli första gången. Vart var lärarna, var de också rädda för att bli bestraffade? AV 4:E-KLASSARE?! Eller ville dem bara lägga sig i för att det inte var deras jobb? Varför jag, varför någon alls?