Domen är mitt hinder


marcusfagelifag

I vardagen döms vi alla, vid första ögonblicket vi ser en ny människa faller en dom över oss. Dessa domar avgör den dom jag själv ger mig. Jag vet inte hur många gånger jag suttit på bussen hem och dömt människor baserat på deras utseende eller utstrålning. Det varierar mellan negativa och positiva tankar.
Fördomar har alltid spelat stor roll för mig och har alltid påverkat min personlighet och min vardag.
Jag ändrar ofta mitt utseende eller beteende om andra tycker att jag borde göra det. Mina val baseras på andras tankar och idéer.

Under hela min uppväxt har jag blivit dömd efter bland annat utseende och personlighet. Varje gång har jag ändrat på mig själv för att passa in bland folk eller för att försöka bli någon annan än den jag egentligen är. Detta är något jag gör än idag. Jag antar att det beror på att jag inte vet vem jag är längre och hela tiden försöker hitta mig själv men samtidigt uppnå omgivningens förväntningar av mig. Jag har provat hur många stilar som helst och jag lär fortsätta till jag hittat mig själv.

Anledningen till att min osäkerhet är så stor och betydelsefull beror på att jag som sagt under hela mitt liv blivit dömd för vad jag gör, tycker och hur jag ser ut. Därför har jag valt att inte vara mig själv utan vara den som andra vill att jag ska vara.

Ofta när jag dömer folk dömer jag dem utöver hur folk dömt mig. När jag ser en människa dömer jag den efter de erfarenheter jag har om hur folk tenderar att döma mig. Jag har själv börjat märka av hur hårt dessa domar mot mig påverkar mig och för att försöka bli en snällare domare har jag kommit fram till att min egna dom mot mitt riktiga jag måste bli mildare om jag någonsin ska kunna döma rättvist.