Dömde min kärlek


FIsj

Det var fredag och jag hade just avslutat mitt kvällspass. Klockan hade passerat 22 tiden. Jag drog mig ner mot Andra lång gatan för att möta upp några kollegor för en after work. Kvällen var trevlig. Efter några timmar i skratt och leende. Avrundades kvällen och vi gick gemensamt bort mot järntorget. Där vi skildes åt. Alla utan jag och en kollega, vi blev kvar och hade slagit oss ner på en träbänk på Järntoget. Där prata vi om allt mellan himmel och jord. Samtalet blev mer och mer personligt hur längre vi var kvar. Till slut så pekade min kollega på en lokal som log mitt emot oss ovanför puben Dubliner. Och hon sa där har jag hållt en kurs i feministiskt självförsvar. Med detta halka vi också in på politik. I samma spår vi halka in på detta samtalsämne hade jag redan skapat mig flera förutfattade meningar om min kollega. Hur hon tyckte och tänkte. Bara några sekunder innan hade jag en positiv bild av min kollega. Men nu hade jag skapat henne som en bitter människa som hade ett hatisk mans syn. Helt plötslig visste jag inte vad jag fick säga eller tycka och tänka, för att inte skapa dålig stämning. Måste tillägga i detta att jag har blivit uppväxt i ett så kallat överklass område. Där jag har skapat min syn om saker och ting. Med detta sagt menar jag inte att jag har blivit lärd att förakta människor med andra värdering. Tror däremot att det är lätt och skapa flera omedvetna förutfattade meningar om hur andra människor är, som inte har vuxit upp med samma förutsättning som än själv. Eller bara här, hur vet jag detta? Hur kan jag vara så säker på att man inte har det bara för att man tycker något annat politiskt. Detta sker givetvis i alla områden i Göteborg. Tyckte bara att det var tydligt i mitt fall vart jag hade fått dessa förutfattade meningar från och hur jag totalt dömt ut min kollega. Så nu lite mer än ett år efteråt tycker jag det är rätt komiskt och säga att denna kollega, att vi är ett par och bor tillsammans.