Dömde efter utseende


2329635396_6b2aff5fae_z

Jag var I stan med mina 3 kompisar och vi hade haft en jätte trevlig dag, vi hade fikat, shoppat och förberett med godis, frukt och ansiktsmasker inför kvällen! När vi gick och kollade i en rätt så ’’tjejig’’ affär så såg vi en svartklädd, svarthårig tjej med platåskor, nätstrumpbyxor, stor urringning och mycket svart kajal runt ögonen.

Jag kunde inte sluta titta på henne för jag förstod inte hur människor kunde klä med sig sådana kläder, sedan började mina tankar bana iväg och helt plötslig kom jag på mig själv med att tänka på att hon säkert skär sig. Hon har säkert hela armarna fulla med ärr och blödande sår, hon är säkert bara ute efter uppmärksamhet, hon har det säkert inte ens jobbigt, för det är så min generation ser på de ungdomar som klär sig på de sättet.

Redan I samma stund som jag tänkte de här sakerna om henne så skämdes jag. Gud så jag skämdes över mig själv att jag låtit tankarna vandra iväg utan kontroll. Jag visste ingenting om den här människans liv, hon kanske hade det helt fruktansvärt dåligt hemma, med vänner, hennes mamma kanske nyligen dött. Hon kanske hade blivit våldtagen och blivit djupt deprimerad. Jag visste INGENTING om henne. Jag blev fruktansvärt generad att jag hade tänkt alla de här hemska och dömade saker om henne.

Efter den dagen har jag lärt mig att man inte ska dömma människor efter utseende för det är insidan som räknas. Om jag ser en människa på gatan, det enda jag vet om den människan är hur den klär sig, jag vet ingen historia eller bakgrund om den människan vilket resulterar till att jag inte har rätt att dömma han/henne.