Dömda – om att döma


sunglases

Jag ska berätta om en gång där jag dömde en man. Jag själv är starkt ljuskänslig och bär näst intill solglasögon hela tiden när det är ljust ute.
En dag var jag på Coop och handlade. Jag vet att jag konstant har frågande blickar på mig som och hör deras undran om var solen är, och jag kan även se att människors tankar som tänker ”vem tror hon att hon är?!” Jag känner då ständigt av detta. Som jag sa så bär jag alltid solglasögon och då även på vintern och när det är dimma, alltid beroende på hur ljusets styrka.
Jag var inne på Coop vid kyldisken, det var sommar och det var skönt ute. Jag hörde människor surra runt omkring mig och jag ska försöka leta upp den osten jag alltid köper.
Plötsligt går en man förbi mig med solglasögon ”inomhus?!” och utan att ens hinna tänka så tänker jag snabbt:
“Vad är detta för J-la idiot”
PANG!!!! sa det, och där dömde jag, en annan människa på minde än en sekund. Det roliga var att den mannen visade sig vara en riktig gammal bra vän. Det hela slutade med att vi båda stod inne på Coop, pratade och skrattade som på den gamla goda tiden på klädda med våra solglasögon. (ps det visade sig att Anders också var ljuskänslig)